Internet kan dö nu. Igår släppte Nicki Minaj videon till Feeling Myself med Beyoncé och vi behöver inget mer än den. Iallafall inte på ett tag.
Det är något med att videon bara finns på Tidal, jag orkar inte riktigt sätta mig in i det där. Vem har ens Tidal? Man kan se den ändå. Den är inspelad på Coachella under festivalen, aka helvetet nedersta krets, men det bekommer inte drottningar. Intimiteten mellan dem, när de matar varandra med hamburgare, studsar genom kameran in i mitt rum och ut i försommarnatten som aldrig verkar komma.
Det finaste är när de har samma kläder. Två olika outfits som de båda använder. Det är inte så viktigt vem som har vad. Det är bara en svart fotbollströja, varsityjacka, vit päls. Knästrumpor, kängor och klumpiga klackar. Nästan samma, fast ändå inte.
Många tror att kvinnor alltid rivaliserar. Vi ställs emot varandra. Vi ska vara ensamma bland män, för i grupp är kvinnor hotfulla. Många tror att kvinnor alltid hatar, dömer och vägrar älska varandra på grund av utseende. Det vill säga vad män gör mot kvinnor hela tiden. Kanske inte medvetet, men det finns där. Jag pratar om en föreställd missunnsamhet, egocentrering och vägran att dela uppmärksamhet. Två kvinnor på samma fest i samma outfit. Det är otänkbart. Det orsakar hysteri.
I år kom Kim Kardashian till Met-galan i en vit Cavalli-kreation, som elaka tungor på internet hävdade var en kopia på Beyoncés svartlila Givenchyklänning från 2012. Som om Kim gått igenom Beyoncés avlagda gamla couturetrasor, och som om mode inte skulle vara ett ständigt broderande av inspiration och imitation. Det går i cykler. Tillbaka till samma punkter, som ändå hela tiden förskjuts. Nya detaljer inflätade i plaggen. Man kan se klänningen Beyoncé bar i år som en variation av den hon hade för tre år sedan. Mycket likt skuren. Kristaller istället för svart spets. Det är vackra klänningar, och vad spelar det egentligen för roll?
Nicki och Beyoncé hänger i öknen. Efterfestar i en kiddie pool. Lånar varandras kläder. Det som har varit mot din hud är också mot min hud. Ända sen vi var små har vi lånat varandras kläder. När vi var tonåringar och slumrade i varandras sängar om dagarna. När vi bodde ihop och rev ut allt ur klädkammaren varje gång vi skulle gå ut. Det som är mitt är också ditt.
Det finns detaljer i kvinnlig vänskap som andra inte ser. Saker som saknar värde i ett patriarkat, men som är självklarheter bland systrar. Vi går i samma skor. Sover i varandras t-shirts. Nicki frågar om Beyoncé vill ha tuggummi. Min tröja luktar av en väns parfym. Jag känner henne och känner mig själv.
Läs även: De åtta bästa ögonblicken ur Feeling Myself-videon.
