Ledare #5: En obehaglig förskjutning

16:37 26 May 2014

ledare_eu.jpg

I skrivande stund är det bara dagar kvar till Europaparlamentsvalet och på hemmaplan rasar en flerfrontsdebatt som på samma gång rör allt ifrån rasism och främlingsfientlighet till opartiskhet och yttrandefrihet. Och man behöver inte vara särskilt klarsynt för att notera att det de senaste åren har skett en förskjutning i sättet vi diskuterar dessa frågor på. 

 


För fyra år sedan började vissa kalla Sverigedemokraterna för ett invandringskritiskt parti istället för ett invandrarfientligt eller rasistiskt. Bakom den subtila skiftningen dolde sig dock en retorik som öppnade dörrar för ännu mörkare krafter. Och idag kan vi se de ruttna frukterna av dem. För samtidigt som beslutsfattande tjänstemän kör bort hemlösa från offentlig plats i Stockholm med hänvisning till att hemlösa i grupp lätt kan bli en ”freak show” eller ”ett zoo”, slår Skolverket fast att nazister visst har rätt att få besöka våra skolor. Samtidigt som antirasism, av tidigare sansade röster, nu stämplas som vänsterextremism, tvingas vi i kollektivtrafiken se på när ett riksdagsparti slår mot de som har det allra svårast och SL, som tillåter annonseringen, gömmer sig bakom en förvriden syn på yttrandefrihet. Som att yttrandefrihet skulle tvinga företag att låta alla som vill få annonsera. 

Vi som höjer rösten mot den här utvecklingen har börjat få kritik för att vi inte respekterar demokratin. Att vi inte är tillräckligt neutrala inför det absurda i att låta uttalat odemokratiska krafter få ta del av demokratin. Neutral. Det är ett intressant ord i sammanhanget. För vissa menar att antirasism är en åsikt som man kan diskutera runt ett middagsbord och vara lite oense om innan man byter ämne. Men för många av oss är antirasism varken en åsikt eller ett val. För många av oss handlar det om liv och död. Det är ju vi som blir mindre välkomna ju mer inflytande rasistiska och nazistiska röster får. Kravet att vi ska vara neutrala inför politiska partier som är emot, inte bara våra åsikter, utan vår blotta existens, är därför orimligt.

Men tiderna är inte bara mörka. De senaste månaderna har vi också kunnat skåda en massiv mobiliseringskampanj mot rasism och för antirasism. Och de har kommit från många olika håll och förenat oss som har fått nog. Oavsett hur det går i valet till Europaparlamentet kan vi i alla fall se positivt på att de rasistiska rösterna inte får gå oemotsagda.

I det här numret har vi kommit in på ovanstående lägesbeskrivning med Markus Krunegård. Vi har ätit middag med Sveriges bästa röster i First Aid Kit och hängt i studion med Lorentz. Vi har bilat till Uppsala för att förstå oss på fenomenet Labyrint, blivit imponerade av Rosh och fått karriärstips av Nina Åkestam. Dessutom har vi ordnat en lathund inför fotbolls-VM, fortsatt vår granskning av bostadskrisen och låtit Döskalle & Mästerligt utomhusgymma med Kalle Zackari Wahlström. 
 

 
Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2014.