Januari är en jävla månad. Allt är nytt och omöjligt att förhålla sig till. Saker och grejer händer, jag har sett det på nyheterna. Men jag orkar inte ta in. Inte än. Deadline hänger över mig som en tramporgel och jag svettas. Jag vet fortfarande inte vad jag vill få sagt med den här texten. Jag tänker att jag kanske borde äta lite nyttigare i år. Plocka upp någon diet. Ta på mig joggingskor och springa lite. Renlevnadsmänniskan är oerhört 2012. Jag kanske borde börja röka igen. Och äta onyttigare. Jag tänker på Artie Lange. Jag borde vara mer som honom. Om Lasse Kronér var mindre redig och mer benägen att tappa fattningen skulle han kunna bli en göteborgsk Artie Lange. Det där grundar jag på ingenting alls.
Lasse Kronér, ja. När han skulle släppa sitt epos, kokboken Åttio väldigt goda mackor, hade han dagen innan deadline kanske tre, fyra smörgåsar klara. Han brottades med rejäl ångest över att han var 76 mackor kort. Men han gav inte upp. Han satte sig ner och gav sig fan på att skulle hålla deadline och servera sin förläggare de 8o väldigt goda mackorna. Han hade från början utlovat 100, men landade på 80. Sikta mot stjärnorna, nå trädkronorna och allt det där, eller hur? Å andra sidan, kommer man bara på tio bra ingredienser så är jobbet gjort. Det är bara fantasin som sätter gränser när det kommer till smörgåsarkitektur.
Men till skillnad från den här krönikan finns ju Lasses bok kvar tio år efter utgivning, så hans ångest var ändå mer berättigad. Ingen kommer att klippa ut det här uppslaget, laminera det och ha det som underlägg på matbordet om tio år. Lasses bok däremot, den står i ett par tusen bokhyllor runtom i landet och väntar på att återupptäckas. Och just nu sitter någon med ett sug efter en riktigt god smörgås. Drar retsamt fingret över registret i boken innehållande de kronérska godbitarna. Drar du retsamt med fingret över det här uppslaget får du några riktigt bra restaurangtips och trycksvärta på fingrarna. Välkommen till ett nytt nummer av Nöjesguiden. Det första numret 2013. Mycket nöje.
