José Gonzàlez har tillbringat de senaste åren med att turnéra med sitt femmannaband. Men det räckte inte – nu ska han ut på vägarna med en hel orkester. Vi haffade honom hemma i Göteborg, på en av de sällsynta dagarna där snön ligger kvar och solen skiner.
Vi intervjuade dig senast i början av 2015, precis efter att Vestiges & Claws hade släppts. Vad har du gjort sedan dess?
– Jag gav upp min fixa idé om att klara allt själv, så jag har turnérat med ett femmannaband i nästan två år nu.Vi ska iväg på en sväng i Asien innan det är dags för orkesterturnén. Men jag spelar också solo ibland, bland annat häromdagen i Moskva. Det känns som en viktig del av det jag håller på med. Jag hann släppa två skivor med Junip mellan In Our Nature och Vestiges & Claws och har vant mig vid att spela med band. Det är väldigt kul, det blir lite mer dynamik på spelningarna och jag kan slappna av mer på scen.
I den förra intervjun berättade du att du var “trygg i din tråkiga stil”. Stämmer det fortfarande?
– Jag känner att det finns grader av att vara tråkig. Det är väl där jag måste hitta en balans, att spela en ganska lågmäld mjuk gitarr- och sångmusik men ändå leka lite inom det. Jag känner att jag har experimenterat men aldrig kört fullt ut, aldrig maxat liksom.
Du har producerat alla dina album själv. Det känns som att DIY-grejen har varit väldigt viktig för dig, är det fortfarande så?
– När jag började var det nästan upproriskt, punk, att göra saker själv och inte förlita sig på storbolag. Lite tonårsrebellaktigt. Nu när jag har blivit äldre tycker jag att det är skönt att ha folk som gör saker åt mig. Jag har märkt att de flesta är vettiga människor. Nu handlar det mer om att jag gillar estetiken kring att göra det själv, att vara själv, att sitta med mina lurar och jamma och spela in.
Alldeles strax ska du ut på turné ihop med The Göteborg String Theory, som du samarbetade med första gången 2009. Berätta om det.
– Det började med att de gjorde Berlin String Theory, där de arrangerade olika artisters låtar för orkester. När String Theory sedan flyttade till Göteborg ville de göra samma grej och bjöd in mig att göra låten Cycling Through Realities. När jag 2010 blev bokad till Göteborgskalaset fick jag bra gage och ville hitta på något kul, så jag bad dem att göra ett helt set med mig. Året efter åkte vi ut i Europa på turné, sedan dess har vi bara väntat på att det ska bli läge att göra om det.
Jag läste att du brukar boka in spelningar efter var i världen det är bra väder.
– Litegrann, ja. Jag och crewet brukar prata om det, typ “det hade varit skönt med en Australienturne i januari eller februari”. Nu ska vi till Asien – Vietnam, Indien, Sydkorea.
Varför tror du att du är så populär bland musikläggare för film och tv?
– Det är lite lite “muzak-effekten”, haha. Facket “mjuk emotionell musik”, musik som går att lägga in utan att det krockar med dialoger. De har valt Junip eller mig till stora scener i till exempel Breaking Bad, Suits, Parenthood, The Secret Life of Walter Mitty, och tv-spelet Red Dead Redemption.
Apropå Walter Mitty, när hördes du och Ben Stiller av senast?
– Det var ett tag sedan, när han filmade Zoolander 2 i Italien. Då hörde han av sig, sa att han var i närheten, och tyckte att jag skulle komma förbi… jag ångrar lite att jag inte gjorde det, för jag misstänker att jag hade fått en cameo.
Hur lärde ni känna varandra?
– Han gillade min musik och ville ha med den i The Secret Life of Walter Mitty. Så han bjöd hem mig till honom för att titta på en tidig version, och sedan dess har vi hållit kontakten. När hans mamma gick bort så spelade jag på hennes memorial i New York.
José Gonzalez - solartist, bandmedlem, filmmusiker. Du kan göra lite vad du känner för.
– Det är jätteskönt. Jag tycker synd om folk som har ett jobb där man måste vara på plats på ett kontor eller en industri, med lite möjlighet till fritid och variation av ens sysslor.
Jag älskar blommiga skjortor, och noterade att du – när du var på omslaget till en musiktidning för några år sedan – hade en fantastisk sådan på dig. Den var från Whyred, och jag letade igenom halva internetbutik-Sverige efter en likadan. Men misslyckades.
– Mönstrade skjortor blev ett väldigt enkelt sätt att ordna varierade pressfoton. Jag är inte så bra på att agera, det är enklare för mig att förändra bakgrunden eller skjortan. Det här med blommiga mönstrade skjortor såg jag först bland hiphoppare i Los Angeles, Wolf Gang-kollektivet. Höga vita randiga strumpor, Vans, och blommiga mönstrade skjortor. Jag tror att jag blev påverkad av den trenden.
Du har mått väldigt dåligt psykiskt i perioder. Hur mår du idag?
– Jag mår jättebra. Men jag har tänkt mycket och pratat mycket med folk om vad som kan leda till dålig psykisk ohälsa, vad jag har för bagage med mig, vilka tendenser jag har till att må dåligt i vissa sammanhang. Numera är jag är noga med min sömn, med hur mycket jag utsätter mig för jobbiga situationer och stress. Jag gillar att hänga med folk och att festa, men är medveten om riskerna med det. Sedan använder jag mig av proaktiva knep som att träna några gånger i veckan och att meditera.
Just meditation har jag testat men inte riktigt kommit igång med. Har du några tips?
– För mig har det varit hjälpsamt med de appar som finns. Det finns många bra på engelska, Buddify till exempel. Den passar bra i många olika sammanhang. Man måste inte sätta sig med benen i kors med rak rygg, jag är ändå så ovig så jag knappt kan sitta så. Mindfulness är intressant eftersom det går att utöva i många situationer – när man är ute och reser, har en paus på jobbet, har ont eller är sjuk.
Läs även: José Gonzales åker på turné.
