Jag vill inte skratta åt skiten längre

16:19 26 Nov 2014
atasovado4.jpg
 
Filmen Äta sova dö skildrade den hopplösa arbetslösheten i en skånsk håla. Träffsäkerheten i mörkret var en fullständig jackpot – Gabriella Pichlers långfilmsdebut vann mängder av priser och var 2013 Sveriges Oscarsbidrag. Men tänk om Pichler fått för sig att lätta upp historien lite. Fixat ett lyckligt slut, slängt in lite caffe latté-skämt och dämpat klassperspektivet. 
Hade det blivit samma succé? Knappast. Hade det sagt lika mycket om vårt samhälle idag? Nej.
Arbetslösheten ligger på mardrömsnivåer – nästan var fjärde ungdom är utan arbete. Samtidigt är jobbfixeringen i det övriga samhället överväldigande. De som inte är arbetslösa, blir utbrända. 
Helt enkelt: Jobba, jobba, jobba, dö. 
 
Så lyder också undertiteln till Stadsteaters nyskrivna pjäs After Work (premiär den 28 november). ”Kul, en pjäs om arbetskritik!” tänkte jag. Sex timmars arbetsdag och ifrågasättande av kapitalismen! Kanske handlar den om basinkomst och arbetssamhällets upplösning. 
Naivt, visade det sig. After Work är en rolig pjäs. Tre vita kvinnor sitter och tokskrattar runt varsitt glas vin. I pressutskicket läser jag: ”The Office-humor blandas med gåtfullhet och kryddas med lite arbetsmarknadskris”. Bristen på arbete blir här en ingrediens i teaterns glossiga förpackning. 
Samma tendens finns i Folkteaterns pjäs Liljebrinks, en livsstils-komedi med utgångspunkt i fastighetsmarknaden. Bostadssituationen porträtteras genom enkla skämt om ljus inredning och tillrättalagda fruktfat.
 
Alltså, vi måste gå vidare från det här nu. Vem har ens ett jobb? Vem har ens en lägenhet att inreda ljust och fräscht? Självklart är humor i viss mån ett sätt att närma sig tunga ämnen, men inför nästa jul önskar jag mig en teatersäsong som vågar porträttera samtiden utan att slänga in ordet ”humoristiskt” i beskrivningen. Som exempelvis skildrar usla bemanningsföretag och utbrändhet utan att ducka för lite skit under naglarna.


Bäst just nu

1. Konst som motstånd: Stina Oscarson i samtal med Johan Hilton
Stora Teatern, den 9 december
Oscarson lämnade i våras jobbet som Radioteaterns chef med dunder och brak, var i september ryktesvägen kulturministerkandidat och är nu konstnärlig ledare för Socialistiskt forum. Kanske Sveriges mest glödande kulturideolog.
 
2. Jag är ett barnhemsbarn 
Adas musikaliska teater, Konstepidemin Ateljé 201, till den 10 december
Självbiografisk teateruppsättning av Fia Adler Sandblad, som genom fotografier och annat dokumentärt material skildrar erfarenheten av att vara ett tidigt bortlämnat barn.
 
3. Systerprojektet i Borås
Borås Konstmuseum, till den 11 januari
Flera delar av Borås kulturliv sätter i ett paraplyprojekt fokus på feminism och jämställdhet, bland annat genom workshops, föreläsningar och utställningen Syster på Borås Konstmuseum.
 
4. Staden – en podcast om arkitektur och stadsfrågor
Mycket intressant om sambandet stadsplanering och politik, samt om städers förändringar och utmaningar – både i Sverige och internationellt. Göteborgs politiker borde lyssna. 
 
5. Ungdomen är deras sjukdom
Backa Teater, premiär den 6 december
Serbiska regissören Anja Suša, som stod bakom kritikerrosade 5boys.com, är tillbaka med en ny pjäs på Backa. Denna gång ligger fokus på sju tonåringars sexuella frustrationer och syn på livets meningslöshet. Tristess och njutning.

 

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2014.