Foto: Viktor Flumé
Drottningen är tillbaka. Det är lika mycket namnet på Titiyos nya singel, den första på svenska, som ett konstaterande.
Sedan den förra skivan under eget namn, Hidden från 2008, har hon hunnit vara duo med Theodor Jensen i Keep Company, synas i gala- och tv-sammanhang som Pluras kök, och, kanske framförallt i svenska folkets ögon, medverka i Så Mycket Bättre. Men nu ger hon sig in i sin egen musik igen. Drottningen är tillbaka är en stockholmsromantisk, mycket allsångsvänlig comeback, producerad av Dante och Martin Sakarias (ja, ena halvan av Lorentz och Sakarias), som även hörs i låten. Vi stämde träff med Titiyo själv för att få veta mer om den.
Drottningen är tillbaka – det känns som en titel gjord för rubriksättare. Hur kom den raden till?
– Egentligen är det Dante och Martin, som är sjukt mycket yngre än jag, som har satt en sådan ton. De tyckte att drottningen var tillbaka. Hade jag varit hiphopare hade jag inte jag ifrågasatt den titeln alls, och bara sagt att det handlar om mig, såklart. Men det känns som att det är så många det här året som är så tunga. Min syrra (Neneh Cherry, reds anm) är tillbaka med en platta som fick 10/10 i The Times, F! bara rasar fram… Jag satt och funderade på titeln, och precis då såg jag Sabina Ddumba göra ett morgontv-framträdande, och jag bara ”shit, det är så många drottningar nu”. Låten i sig handlar om någon sorts Stockholmsstämning, men refrängen och den raden är en påminnelse om vilken massiv plattform det finns för tunga tjejer nu. Seinabo Sey, Mapei som jag har väntat på så länge… Drottningen är tillbaka är för alla dem, med flera, och jag tror att Silvia ingår där också.
Vill du berätta lite om hur låten skapades?
– När man jobbar med Martin och Dante… Vi kände inte riktigt varandra innan, men vi hookade i varandra jättefort. Jag och Martin kände som att vi hade känt varandra länge. Vi hade inget regelverk, vi gick bara in i studion. Jag är jätteblyg, så jag fick panikångest direkt, men de sa att ”vi ser vad som händer, du kanske kan sjunga något”. No way. Jag tänkte inte sjunga någonting. Men sedan växte det fram. Jag fattar inte hur just den låten kom till, den smög sig på.
Hur möttes du och Martin från början?
– Jag kontaktade Lorentz och Sakarias, för jag tyckte att de var så jävla bra. Martin var så rolig, för vi hade bestämt möte någon vecka senare, men han ringde nästa dag och sa ”fan, jag är så peppad, kan vi ses nu?” Och sedan rullade det på. Han är sjukt härlig, och speciell. Vi var i studion mycket, jag hade gamla låtar som de gjorde produktioner på, helt plötsligt satt jag bara där med skitbra musik.
Och Dante kom med på köpet?
– Ja! Martin sa att ”jag ska ta med en kille som jag jobbar mycket med nu, vi är jävligt täta, du kommer att gilla honom”. Och så kom Dante in nyvaken i hoodie. Vi har gjort halva albumet, jag har gjort två låtar med Jonathan Johansson, en låt med Linnea Henriksson, och jobbat med Chords, David Lindvall, och Martin Renck. Men Martin (Sakarias, reds anm) är mycket av ett nav i den här plattan. Jag bollar jättemycket med honom kring omslag, videos, allt. Det var så roligt när jag sa till dem att ”vi är som varandras musor!”, de bara ”vad betyder det?”.
– Jag bestämde mig för att göra en svensk skiva så sent som i oktober. Man vet ju aldrig, det kan ta hur lång tid som helst, när man bestämmer sig för att gå in på en helt ny plattform. Jag snokade runt hela vintern, så det var skönt att komma till touchdown. Och så skönt att få till en låt som man älskar, och som det finns en kommersiell anda i. Den kommer inte bara att försvinna, den kommer att spelas. Det kan vara det tråkiga med att göra indiemusik, jag älskade min förra skiva och den fick fantastiska recensioner, men den pumpades inte på radio.
Martin sjunger bakom dig igenom nästan hela låten. Var det planerat i förväg?
– Vi sa egentligen att vi borde göra en duett, men sedan kände vi att det nog är ganska bra att jag är tydlig med att presentera mig själv. Så han osar omkring i bakgrunden.
Ja, den är lite som en återintroduktion av dig. Behövs det verkligen?
– Det tar så lång tid mellan mina plattor, det är alltid en känsla av comeback. Men nu får jag lite känslan av att det är en debutplatta, jag undrar vad folk kommer att tycka om nya Titiyo. Jag har kunnat öppna så många nya dörrar, få in beats och influenser till hiphop, något jag har lämnat ganska mycket – men nu finns det starka samband till mitt tidiga jag, samtidigt som det känns ganska nytt. Jag kan känna mig så låst när jag jobbar under namnet Titiyo.
Du är tydlig med att du vill separera det du gör nu från dina engelska skivor. Har du funderat på att ta ett nytt artistnamn inför det nya albumet?
– Karriären kan vara som ett gammalt äktenskap. ”Där är du igen, ska vi göra det här, vi kan ju varandra…” Och det kreativa är älskaren, man sticker iväg och skapar, det är grymt för att det bara varar ett tag. Men båda de ihop är så himla bra. Jag kan bli trött på mitt namn, men blandat med det kreativa blir det väldigt lustfyllt. Och det är väldigt tryggt att ha det, så länge jag fortfarande kan göra folk lite nyfikna.
Det var några år sen du gjorde musik för dig själv, vi har sett dig i olika tv-sammanhang, på galor och liknande. Vad har du gjort under de här åren?
– Det var så jävla kul! Jag kom till något läge där jag kände att jag var ganska avskild från… I och med att jag är en offentlig person kändes det som att jag hade en ganska tyst relation med offentligheten. Jag ville lära känna ”svenska folket”, och var öppen för att de skulle få lära känna mig. Skitsamma om jag säger något dumt. Det jag var absolut mest ängslig för inför Så Mycket Bättre var att jag skulle sjunga falskt, för att det har varit så mycket program där nya talanger går upp och sjunger så fruktansvärt bra. Det skulle vara så typiskt att vara gammal i gemet och gå runt och sjunga skitdåligt. Men det gick ju bra. Det var en sådan jävla tur att jag tackade ja till det programmet.
– Jag märker att min relation till allmänheten är mycket öppnare, folk pratar och tycker inte alls att jag är lika… svår. Jag njuter av att vara lite folklig.
Men när ska du få ditt eget program?
– Haha, precis!
Vad skulle det handla om, om du fick välja?
– Min största dröm skulle ju vara om jag och min syrra bara reste runt, mötte musiker, jammade lite… Det vore sjukt kul att komma in i världens husmanskost, träffa gamla tanter som står och lagar sina gamla rätter. Jag är absolut ingen expert på mat, men jag har alltid gillat det. Jag kan laga världens middag bara till mig själv. Det är viktigt för mig.
Vad har du för andra drömmar?
– Du, jag ska bygga ett hus. På Gotland. Jag har alltid funderat på var min plats är, om jag kommer ha en som bara är min. Och jag har hittat den platsen nu. När jag kom dit flög det en kungsörn över himlen! Det är en dröm som till slut går i uppfyllelse. Jag ser framför mig att jag bara ska sitta där och fundera.
– Jag har fattat med åren att det kreativa är det som är viktigt. Jag blir fruktansvärt grinig när jag inte spelar på länge. I slutändan handlar det om att aldrig snubbla på min kreativitet, att jag aldrig tvingas lämna den. Får jag spela kommer jag att stå ut med resten av världen, och resten av världen kommer att stå ut med mig.
I sommar kan vi se och höra drottningen på Way Out West i Göteborg. Albumet förväntas komma i oktober.
