Den 7 juni visades Zlatan Ibrahimovics sportkollektion A-Z för en livepublik bestående av 50% journalister och 50% freaks. Karin Londré var på plats i Paris.
Lätt stissiga ungdomar kollar gästlista i en väl upplyst entré strax till vänster om en trappa, och alla vars namn de hittar får ett svart plastarmband i handen. Nej, jag har inte fått ett plötsligt sug efter att konsumera lite gammal hederlig kulturskolekultur och fått för mig att besöka en terminsavslutning sammansatt av en fiollärare med galopperande duktig flicka-komplex och en sällsynt kärlek till välorganiserad kommunal glamour. Jag är på launcheventet för Zlatans sportkollektion A-Z, och ingången till det hela är nära på imponerande oimponerande. Med mattsvart armband runt armen traskar jag upp för trappan för att möta Den Store.
I en mörk lokal ska ett antal sportiga outfits för första gången visas upp för världen. Utöver de som tagit sig hit och nu på svarta träbänkar sitter vända mot en minst sagt modest scen, ska spektaklet följas av fans från hela världen genom en livesändning på Facebook. Zlatan har dagen till ära sagt att han ska avslöja något stort, och alla här har en fåfäng förhoppning om att vara närvarande när han slutligen berättar var han ska sparka boll i höst. Spoiler: Det gjorde han inte. Såhär i efterhand vet jag fortfarande inte vad det ”stora avslöjandet” var, men jag tror att det kanske skulle kunna vara den snygga reklamfilmen som visades lite senare? Eller kan det vara när han berättade att A-Z i framtiden också ska göra skor? Kanske att de enbart kommer göra väldigt, väldigt stora skor? Hur. Som. Helst.
På något sätt, och jag vet verkligen inte hur, blir det ännu mörkare i lokalen och ett antal dansare/modeller/sportpersoner iförda kläder från kollektionen sätter igång med någon slags kombinerad modern dans och idrottslektion. Kläderna är fina, nästan alla har gulddetaljer eftersom, kommer vi få reda på senare, Zlatan inte gillar silver. Du kommer inom en snar framtid sura över att du inte kan ha dem på gymmet eftersom de är inrökta från när du hade dem på klubben två dagar innan. Lösningen på det problemet är förstås att köpa dubbla outfits, och det säger jag inte bara för att jag i framtiden hoppas få arbeta inom Zlatans närmsta sfär. Zlatan, ring mig. Du ser ju att jag är en jävel på att kränga kläder till ”medvetna innerstadsbor”.
Dansen, däremot, ger mig återigen kulturskolevibbar – framför allt segmentet där det joggas runt i en ring och alla ropar ”huh huh huh huh” i takt. Jag är ganska säker på att det såg superfett ut i era Facebooksändningar, men för oss som var där, alltså liiiive, var det mer Friskis än fashion. Låt mig demonstrera.
Sen – i slutet av dansen – står han plötsligt där. Jag får förstås genast svindel eftersom jag är så nära Zlatan. Jag är så nära Zlatan att jag kommer kunna skryta om det för min mamma, som i sin tur kommer kunna skryta om det för eleverna som går på skolan som är hennes arbetsplats. Där tar tyvärr skrytkedjan slut, men ändå – vi kommer ha a good skrytrun, både jag och min mamma. Så nära är jag Zlatan.
Under en kort stund stirrar han tyst på publiken och jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kan spela fotboll mot honom. Själv är jag redo att lägga mig ned och självdö och då sitter jag inte ens på den sidan av scenen som Zlatan är vänd mot. Sen visar han en mycket snygg reklamfilm för märket, med ett ljudspår som borde börja säljas som självhjälpsband för bakfulla mediearbetare. Tänk dig att du vaknar sisådär fyra timmar efter att du somnade och din mun är någonstans mittemellan en öken och en bensinmack i lukt, smak och känsla. Men så får du Zlatan i dina öron och han säger: ”Alright. It will be hard. It will hurt. It will be painful. But giving up is never an option. Don’t ever obey the need to stop.” Starkt.
Som sagt tror jag att det här var ”det stora avslöjandet”, för efter att filmen visats är det en helt vanlig Q&A, fast med Zlatan då och inget är riktigt vanligt med Zlatan. Kvinnan som är moderator ber journalisterna att hålla sig till ämnet för dagen, alltså A-Z, och inte fråga något om var han ska sparka boll i höst. Det är förstås en uppmaning som alla tar på största allvar, och sedan med stor entusiasm ignorerar. Man kan dela in publiken i två delar, journalister och freaks, men en sak har de gemensamt: de älskar one-liners.
Journalisterna ställer (faktiskt!) ett par frågor om kläderna. De undrar vilket hans favoritplagg är (han gillar alla), vad som skiljer hans kläder från andra idrottares sportkollektioner (de vill fokusera på den individuella människan, inte säga till folk ”ta på dig den här tröjan så blir du starkare”) och om han skulle kunna tänka sig att posera i underkläder för att sälja sitt eget märke (de har kalsonger, Zlatan har på sig dem, visar att han har på sig dem, alla svimmar unisont). Och så berättar han att han ser på sina kläder som något man kan ha både till vardags och till fysisk aktivitet. Ja, han säger förstås inte ”fysisk aktivitet”, det var min inre idrottslärare som skrev den formuleringen.
Sen finns det ett härligt gäng weirdos i publiken. Ta till exempel den holländska mannen som läser en dikt som uppmanar Zlatan att vara med i ett välgörenhetsprojekt, eller snubben vars enda ”fråga” är ”får jag ta en bild med dig?”. En tolvårig fransk pojke undrar om Zlatan kan komma tillbaka till PSG, som han lämnade för cirka en kvart sen, och varenda jävla fransman tappar det. Men otippat nog kan random skrikande, till hälften bestående av franska utrop och till hälften av rena gutturala ljud, inte övertala Zlatan att ändra sig.
Apropå det – någon trött jävel frågar förstås om han ska spela i Manchester United i höst, och får i princip samma svar som en annan trött jävel som ställde samma fråga som på presskonferensen om EM för någon vecka sen: ”Det är kul när ni gissar, jag säger var jag ska när jag vill göra det.” Och så är det med det. På vägen ut får jag en A-Z-tröja, som är toksnygg i svart och guld. I went to Zlatan’s launch event and all I got was this golden t-shirt.
Avslutningsvis vill jag hylla en av mina favoriter i publiken: den här snubben, som alltid bär Zlatan-boken närmst den kroppsdel som ligger honom varmast om hjärtat – kuken.
Läs även: "Finns det hopp efter Zlatan?".
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 01, 2016.
