Full patte med systrarna Bianca och Tiffany Kronlöf

Foto: Niklas Johansson

Systrarna Bianca och Tiffany Kronlöf har, kanske främst det senaste året, seglat upp som två av de största feministiska förebilderna vi har i det här landet. Bianca gjorde omedelbar succé med sin karaktär Snubben, en drift med så kallat medvetna killar vida känd från Youtube, och Tiffany med sin feministiska reggae. Nu får de göra succé ihop, när deras humorserie Full patte har premiär på SVT Flow. 

Serien följer systrarna Bianca och Tiffa, som bor ihop och mest ägnar sina dagar åt att slarva runt. I första avsnittet kör de med hemsläpet Hans-Kristian, Bianca raggar skamlöst på krogen ("Skulle du vilja känna hur det känns att vara tampong för en kväll?") och Tiffa går till en psykolog – på en busshållplats. Vi träffade de verkliga systrarna för ett ofattbart energiskt samtal om Snubben-träningsklasser, manliga humorduos och Sara Haags genialitet.

Jag önskar att jag var språkbevandrad nog att inte behöva ställa den här frågan, men varför heter ert program Full patte?
Bianca: – Vi hade så jävla svårt att bestämma oss. Under manusperioden och när vi spelade in skrek Sara Haag, vår regissör, alltid ”nu ska vi göra det här max patte”, ”max patte på det här”. ”Max patte, vad fan är det?”, tänkte vi.

Tiffany: – När vi skulle komma på ett namn sa Bianca att ”men det där ’full patte’, det är skitroligt!” Och sedan tänkte vi att någon kanske skulle tro att Max var en person.

Bianca: – Åtta avsnitt där Max sitter och säger ”det här är min patte”. Men när vi googlade på ”full patte” insåg vi att det är det ett uttryck som betyder ”fullt ös”, ”kör på”.

Tiffany: – Det är inte jättestort. Det är inte som ”lol”.

Vi har avgudat er regissör Sara Haag sedan geniserien Pappas pengar. Hur har ni arbetat ihop med henne?
Tiffany: – Sara har strött guld över allt vi har gjort. Jag och Bianca skrev ett första utkast av varje avsnitt, och sedan kom hon och rensade ut allting. Man har aldrig känt sig överkörd, hon har alltid bara frågat ”hur menar du, hur menar du, hur menar du”.

Bianca: – Det är mer som att hon har lyssnat på vår röst, och bara förtydligat den.

Tiffany: – Hon är så jävla proffsig. Och sjuk i huvudet. Ibland när vi tycker att vi har tagit i från tårna, då kommer hon med något förslag, och vi bara tappar hakan. Hon är en sjuk blandning av extremt proffs och psykopat. Humorpsykopat.

Berätta om någon scen som har varit extremt rolig att spela in!
Tiffany: – Formen är ganska mycket som i Snubben, snabba klipp, att vi säger ”det var precis som den gången när…”, och så klipper man till något som har hänt. De grejerna har byggt jättemycket på inspiration. Och du...
Tiffany pekar på Bianca. – Du är störd i huvudet när det kommer till sådant. Jag har stått och hållit för ögonen och inte ens kunnat titta. När du är ute och raggar, till exempel.

Hur lika skulle ni säga att ni är era karaktärer?
Tiffany: – De kommer ju ifrån oss. Men också ifrån skillnaden mellan oss.

Bianca: – Från början var det inte sagt att de skulle ha våra namn, men Sara insåg att det skulle bli mycket mer befäst i verkligheten om de hette som vi. Då kan man inte skylla ifrån sig, säga att ”sådär hemskt är det väl inte”, ”sådär skulle inte ni göra”. Det är i en uppskruvad värld, våra karaktärer är uppskruvade, men placerade i det Sverige vi ser runtomkring oss. Vi tycker att det inte är så mycket i serien som är konstigt.

Ni rör er ämnesmässigt mellan genialt trams och allvarligare ämnen. Hur har ni valt ut vad ni ska ta upp?
Tiffany: – Vi ville ta ansvar för att vi hade fått en röst. Vi hade åtta papper, ett för varje avsnitt, och maxade med post-its.

Bianca: – Det var allt ifrån ”vi tar med det där roliga skämtet som jag sa igår när vi var ute”, till större teman.

Tiffany: – Som att vi faktiskt måste prata om våldtäktslagstiftningen, för den är fucked up.

Bianca: – Folk fick också skicka in egna historier, svara på frågor om sin bästa komplimang, bästa förolämpning och avsluta meningen ”jag kom undan för att…”. Det vällde in! Man märker strukturer kring komplimanger, eller ”komplimanger”. Varför är det en förolämpning att bli kallad ”din jävla flata”? Eh, det är inte en förolämpning, jag är det!

Tiffany: – Anledningen till att vi gjorde det var för att vi märkte att om vi vill ta upp de här väldigt breda ämnena räcker det inte att vi bara pratar utifrån oss själva. Det ger en så jävla ensidig bild. Jag är vit och heterosexuell. Det kan vara ganska svårt för mig att prata om rasism, för jag har aldrig blivit utsatt för det själv.



Etern är minst sagt överfull av manliga humorduos. Känner ni någonsin press på er att vara en motvikt till dem?
Tiffany: – Nej, jag tror att vi är något annat utan att anstränga oss. För det första uppfostras man till att skratta åt olika saker. Jag tycker inte att det är jätteroligt att skratta åt sexistisk eller rasistisk humor. Det känns också väldigt farligt att säga ”nu kommer vi!” när det finns hur många som helst innan oss.

Bianca: – Eftersom mansdominansen är ett faktum blir ju vi en motvikt bara genom att existera. Men det finns en fara i att påstå att vi skulle vara förlösande i allting. Vi kan inte göra något åt att vi är cis-kvinnor och vill jobba med humor, vi har fått den här platsen på grund av jävligt hårt arbete. Så lever vi i vår värld.

Tiffany: – Vi älskar fan tjejer. Nour El Refai har sagt att ”man skrattar sällan så mycket som när man är på tjejmiddag”. Sådan humor syns inte så mycket i tv, men alla borde få gå på tjejmiddag. Tjejer är så roliga att vi dör. Att det finns en sån ”fan, du är rolig för att vara tjej” är helt sjukt, för tjejer är fan roligast.

Bianca: – Vi får vara nogranna med att påpeka att det har funnits hur mycket kvinnliga komiker som helst, men de har inte kanoniserats. De lyfts inte om och om igen, utan kvinnliga artister inom alla konstformer presenteras alltid som en nyhet, och har gjort det sen kvinnor fick rösträtt. Medan Strindberg! Det kan vi spela tills vi dör.
–Vi vet själva om att det finns plats för mer än en, det är bara det att de på toppen kanske inte riktigt har fattat det än. Det är det som är bra med att folk kommer att dö. Man hoppas ju på förändring! Att sjuttiotalsfeministerna jobbar på institutionerna, att Ann Petrén och Gunilla Röör finns, gör att vi har kunnat få det utrymme som vi har idag. Då är man faktiskt dum i huvudet om man inte inser att det är på grund av andras arbete som vi kan göra det vi gör. Därför är det så jävla fint att Ann Petrén är med i serien!

Varför är musiken, som serien är full av, ett så bra uttryckssätt att jobba med?
Tiffany: – Dels kan man säga saker lite mer cheesy och rakt än i tal. Man gungar in vad man säger i folk. Det var en mamma som skickade en video till mig på sin son, där han står och sjunger ”jag är en sån jävla PK-tjej”. När skulle en kille någonsin säga att han är en tjej och inte skämmas? Det händer bara med musik. Precis som med humor är det avväpnande. Min dröm är att tjejer ska gå runt och sjunga ”jag skiter i ditt stånd, det rör inte mig” (rad ur en låt i det första avsnittet, reds anm) på klubb, när de raggar på en kille. Det är min våta dröm. När man får en politisk handling att bli catchy, det är det niceaste.

Bianca: – Det är som när folk säger, ”nu vill jag bara få festa och ta det lugnt, jag vill inte tänka på sådana där saker”. Men jag blir kränkt av sådana där saker hela tiden, jag måste censurera mitt lyssnande. Vi vill ju in på klubben.

Bianca, din karaktär Snubben är ju med i serien. Tröttnar du någonsin på honom?
Bianca: – Snubben är så jävla skön att göra. Jag tycker att alla medelålders kvinnor ska sluta banta, sluta hålla på med mindfulness, sluta piffa hemma. De ta sig en liten mössa och en liten musche, dricka bärs och prata lite för mycket, gärna om sig själva och om konspirationsteorier. Det är så befriande att få draga som Snubben – ingenting är mitt fel, allt jag har gjort är bra, och det är faktiskt inte mitt problem om du blir ledsen. Jag tycker på riktigt att man borde ha yogaklasser där man bara dragar som en 23-årig kille vars största problem är att samla ihop till en resa till Australien.

Tiffany: – Anledningen till att vi har med Snubben i serien är ju att han fungerar som någon slags öga utifrån. Han representerar världen, och oss själva ibland.

"Full patte" har premiär den 24 april i SVT Flow.