Framtidens hits skrivs på Djurgården

Djurgårdens musikeräthet ökar lavinartat i helgen. Där pågår just nu Stockholm Songwriting Camp, som samlar producenter, låtskrivare och artister från hela världen.

– Jag fick idén tidigt en helgmorgon när jag låg i sängen. Jag tänkte bara att “fan vad kul det vore att göra ett låtskrivarcamp som är precis som jag skulle vilja att det är”, berättar arrangören Niclas Molinder. Det är fredag morgon och han, jag och Kim Cesarion sitter i matsalen på Pop House Hotel på Djurgården i Stockholm. De har en intensiv helg framför sig, under dagen ska samtliga deltagare på Stockholm Songwriting Camp checka in på hotellet. Anledningen till att det är just här de samlas är för att Niclas fick sin idé samtidigt som Björn Ulvaeus och Abba-museet planerade ett låtskrivarläger för unga. De slog ihop sina projekt och nu är det andra året människor från hela världen kommer hit för att i olika konstellationer skriva musik tillsammans. För Kim är det dock första gången.
– Jag blev tillfrågad och med tanke på vilka som är inblandade i projektet kändes det självklart att tacka ja. Det är inte så ofta man får utrymmet att vara i studion med så här många nya människor samtidigt och jobba helt ostört på just det här sättet, och när vi även bor på hotellet kan vi mata nonstop i tre dagar tills campet är över och vi går härifrån, om man så nu vill. Så när jag fick chansen var det bara att hoppa på.

Under tre dagar tar låtskrivarlägret över hela hotellet. Det bor deltagare i alla rum, förutom de femton som byggts om till studios. Niclas Molinder, som alltså inte är med och skriver utan “bara” är arrangör, pratar om hur man förra året lyckades skapa en liten kreativ bubbla, och hur han hoppas på samma känsla nu igen.
– Kim frågade innan om man får köra på hela nätterna. På normala hotell ska det vara tyst efter tio, men här får det inte vara tyst innan två! Jag minns att jag gick genom en korridor mitt i natten förra året och det bara dunkade musik från alla rum.

Campets 45 deltagare jobbar tre och tre, och varje dag paras de ihop med nya människor. Arbetet med att sätta ihop grupperna på rätt sätt är, enligt Niclas, avgörande för att det ska bli riktigt bra. Ett kreativt team har lyssnat igenom vad låtskrivarna gjort tidigare för att skapa de ultimata sammansättningarna.
– Det är kul som låtskrivare att veta att det är någon som lagt så mycket tid på det, för är kombinationen inte rätt kan det lätt bli trist och ineffektivt, säger Kim Cesarion. Vi ska ju sitta och dela våra innersta känslor, tankar och idéer så det är viktigt att alla känner sig trygga och omhändertagna. Att gå in i ett rum med människor man inte känner överhuvudtaget och att släppa in dem bakom pannbenet kan bli hur weird som helst. Men också hur fett som helst.



Niclas Molinder och hans kollegor strävar efter en så jämn könsfördelning som möjligt bland deltagarna, kanske framför allt när det kommer till producenter. Han menar att det finns gott om kvinnliga låtskrivare, men inte lika många som proddar. Han har också en förhoppning om att kunna arrangera ytterligare ett camp, där fokus ska ligga på up-and-coming-låtskrivare som behöver en extra skjuts, snarare än den typen av väletablerade personer som redan jobbar heltid med sin musik som är med i helgen.
– Men vänta, jag har en fråga där, bryter Kim Cesarion in. Hur definierar du egentligen up-and-coming? Alltså, vilka tänker du att man ska vända sig till då? Kommer säkert vara flera som undrar över upplägget när de läser det här nu.
– Jag har en väldigt tydlig bild av det där. Jag ser på musikbranschens karriärsstege som en pyramid med fyra sektioner. A är högst upp, det är Max Martin, Avicii och sådana som det inte finns så många av i världen. B-gruppen är de som lever heltid på sitt musikskapande, som låtskrivare, artister, musiker eller producenter. Sen är det C, det är de som vill bli A eller B men inte riktigt är där än. Och D, som är hemmaproducenterna, de som skriver låtar i sitt sovrum och är nöjda med att ha musiken som fritidsintresse. När jag säger “up-and-coming” menar jag de som är i C-sektionen.
– Så enkelt och bra förklarat, svarar Kim Cesarion och Niclas Molinder fortsätter:
– Det är C-gruppen jag vill ge mest kärlek, pepp och energi. Jag minns själv hur frustrerande det var att vara en C. Där finns de som verkligen skulle vilja leva på sin musik, och gör vad som helst för att nå dit.

Läs också: Imans masterplan.