En flaska vin med: Karin Winther

Foto: Jimmy-Hansen

KARIN WINTHER, 27

Aktuell: Programledare och journalist för Kulturnyheterna i SVT.

Bakgrund: Född i Uppsala, uppvuxen i Stockholm. Har arbetat som stylistassistent, nattklubbsvärdinna och programledare för ZTV, MTV och SVT. 2010 ledde hon Grammisgalan.

Dricker helst: Champagne, chablis, sancerre, bourgogne och det mesta som smakar som att det kommer från Frankrike. Ibland även vodkamartini.

Karin Winther lämnade klubbvärlden för kulturen. Parallellt övergav hon spriten för vinet och champagnen. Alf Tumble har poppat en flaska rött med Sveriges trendigaste kulturtant.

– Det är Beaujolais-vibb på det här. Det är ganska ljust i färgen. Väldigt gott, du prickade precis rätt.

Vad bra. Och vilken proffsig gissning! Vi återkommer till vinet lite senare. Jag läste i en gammal intervju att din favoritdryck på Systembolaget är Bollinger La Grande Année, en champagne för drygt 800 spänn. Köper du den ofta?

– Haha, nej inte så ofta. Det var under en av mina extravaganta perioder i mitt liv, 2009 tror jag. Ett rejvigt år. Men bara för att det är en favorit behöver man väl inte köpa den ofta?

Sant. Jag blev glad när jag läste det. Hänger du fortfarande mycket med dina forna kollegor från Spy Bar? Händer det att ni går ut och tar ett glas?

– Jag träffade faktiskt Carl M Sundevall på vägen hit. Han var på väg till Kåkens treårsjubileum. Vi träffas väldigt sällan och ingen av oss festar lika mycket längre. Det blir så efter ett tag när man jobbar med det. Det dröjde ett och ett halvt år efter att jag slutat på Spy Bar innan jag kunde gå tillbaka dit igen.

Drack du mycket på den tiden kring 2006? Du var ju trots allt nattklubbsvärdinna på Stockholms hetaste femställe.

– Jo, det gjorde jag väl.

Mycket bärs och järn?

– Mest cocktails. Mycket sprit, en hel del shots, men nästan inget vin och nästan ingen bärs. Vi drack bara sista timmen innan stängning när vi jobbade. Men vi var ju krogfolk, vi gick ut fyra gånger i veckan. Det hörde liksom till.

Innan Spy Bar bodde du i London där cocktailscenen började ”hända” just då. Var det något du noterade?

– Nej, jag var i en helt annan fas i livet då. Jag var 19 år och gick ut på ett annat sätt. Det viktiga var att man drack, inte vad man drack. Det dröjde ända till 2008 innan jag började bry mig om hur det faktiskt smakade. Det var i samband med att min vin- och champagneperiod började, en period som fortfarande pågår.

Nu jobbar du på Kulturnyheterna. Hur är dryckeskulturen där?

– Under två och ett halvt års tid på redaktionen har jag bara varit med om after work tre gånger. Det tillhör inte kulturen. Jag tror att det har att göra med två saker: Dels att vi har sändning varje dag och jobbar tolv intensiva timmar fram till sändningen, dels att de flesta har familj. När jag först började jobba med direktsändningar drack jag ofta vin när jag kom hem efter jobbet för att varva ned, det är ingen myt att man blir uppjagad av direktsändning. Jag öppnade en flaska rödvin och kollade på Planet Earth. En magisk kombination.

Låter som en toppenkombo. Lite som att äta svamp och kolla på The Simpsons. Händer det ofta att du är bakis?

– Aldrig. Det lärde jag mig tidigt. Det funkar inte. Om jag inte älskade mitt jobb så himla mycket kanske jag inte hade brytt mig. Men jag har en bisarr passionerad relation till min redaktion och mitt jobb. Ibland måste jag resa mig upp och säga till alla på redaktionen att jag älskar dem och att jag älskar vårt program. Det är en ovanligt kärleksfull arbetsplats, som en familj med extremt smarta och slipade människor.

Är programledaryrket ditt kall?

– Det jag gillar med programledarjobben jag gjort är att det alltid är mycket journalistarbete. Jag skulle aldrig stå framför kameran och säga någonting som någon annan skrivit. Förutom tv pluggar jag 15 högskolepoäng idéhistoria och så skriver jag två sidor i tidningen A Perfect Guide varje månad.

Är det en skröna att kulturmänniskor mest dricker rödvin?

– Jag dricker som sagt aldrig med min redaktion, men det kan nog stämma. Kulturvärlden är eftertänksam och då passar det väl bra att luta sig tillbaka med ett glas rödvin? Det finns såklart en sanning eller kliché bakom alla sådana här fördomar.

Har du någon favoritdrink?

– Dry Martini på vodka. Med oliv. Den är transparent och syns inte på kläderna om man spiller. Min favoritshot är vodka med färsk lime efteråt.

Vilken sorts vodka?

– Tror du att man tänker på det klockan tre på natten?

Ja, om man gillar vodka. Är det något du absolut inte dricker?

– Inget sött vin. Alltid torrt vitt vin eller ljus rosé. Jag gillar inte den mörkröda söta varianten, jag gillar inte slisk över huvud-taget. Inte heller några smöriga vita viner. Två av mina många smeknamn är faktiskt ”Sancerre” och ”Chablis”.

Du skojar?

– Nej, det är sant. Sancerre-namnet fick jag i Paris förra året på modeveckan då jag alltid beställde in rosésancerre. Och Chablis kallades jag innan dess tills jag protesterade för att jag tyckte att det lät för mycket som en strippa. Då känns Sancerre bättre.

Jag är beredd att hålla med. Är du frankofil?

– Oh ja. Jag älskar allt som har med Frankrike att göra. Maten och kulturen framförallt. Paris är staden jag ska bli gammal i.

Vinet vi dricker, tror du att det är franskt?

– Jag skulle faktiskt gissa att vi dricker en röd bourgogne, det är så där mjukt och bärigt utan att bli sötsliskigt.

Imponerande! Du prickade in druvan pinot noir. Och jag är övertygad om att producenten skulle ta det som en komplimang när du gissar på bourgogne. Vinet kommer från Santa Rita Hills i Kalifornien.

– Aah, coolt. Ett fantastiskt vin, right up my alley! Finns den på systemet?

Japp, 329 kronor i beställningssortimentet. Och 790 spänn på Sturehof. Hur mycket får en flaska kosta när du går ut?

– Jag har nog svårt att betala mer än 1 000 kronor, där någonstans.

Då måste vi dricka vin igen! Tack för ikväll. Vad händer nu?

– Kanske gå till Kåken för en drink?