Jag är en snäll person. En gång var jag så snäll att jag var i ett förhållande fastän jag inte ville det.
Min “snällhet” grundade sig i det dåliga samvete jag kände gentemot personen som under den här perioden var min partner. Det var min första relation och den började som de flesta förhållanden gör – två personer blir kära, för att sedan bli ihop.
Att bli ihop var enkelt, men att göra slut var desto svårare – eftersom min partner vägrade.
Vi måste inte umgås med personer som inte ger oss något utbyte, ändå tenderar vi att ibland agera som om vi hade den skyldigheten. När jag berättade för mitt ex att jag ville göra slut uppstod den värsta av stämningar. Framför mig satt en person som, med versaler och utropstecken, hulkade ur sig en lista över vad detta uppbrott skulle få för negativa konsekvenser.
Förtryckt av skuldkänslor och tagen i stunden tänkte jag att det var lika bra att bli tillsammans igen. Det var det såklart inte, men det var så det blev.
Känslan av att vara skyldig någon sin tid kan uppstå i olika sammanhang och relationer, gentemot våra vänner, vår familj eller någon som vi dejtar. De personer som väcker denna känsla hos oss är ofta samma personer som gör oss socialt utmattade, de som förbrukar vår energi utan att ge någon tillbaka.
Hos de energikrävande personerna finns det två saker som är återkommande. Det ena är att de skuldbelägger oss för något som har med vårt beteende att göra, och det andra är att de inte respekterar vår integritet*.
Numera försöker jag utesluta dessa personer på ett så tidigt stadium som möjigt. Oavsett om det är ett potentiellt haff eller en preliminär bästis försöker jag observera vad hen har förväntningar på mig och vad den vill ha ut av vår relation. Jag väljer aktivt bort personer som ställer krav på ett tidigt stadium, som är generellt needy och som väldigt snabbt vill komma mig nära.
Min svarsfrekvens på meddelanden kan ibland vara rätt låg. Jag brukar använda nya bekantskapers reaktion på detta som ett mått på deras needyness. “Dog du?”, “Du är inte snabb på att svara” och “Tappade du telefonen i toaletten eller?” är kommentarer jag regelbundet fått från personer som inte kan hantera utebliven uppmärksamhet.
I dessa fall har jag varken dött, somnat eller pajat min mobil. Jag har bara inte svarat, eftersom det inte är min skyldighet att göra det.
*Integritet = en känsla av okränkbar rätt till vad en individ uppfattar som sin egen personlighetssfär, det vill säga den del av sitt liv som personen själv kan bestämma över och ha fredad (tankar, känslor, tro, egen kropp, sina saker, eget utrymme, etc).
Läs även: "Vad gör man när man både vill och inte vill ha sex?".
