Döskalle & Mästerligt möter Sandra Beijer

Tio år efter starten är Niotillfem fortfarande en av Sveriges största bloggar. Döskalle & Mästerligt mötte upp Sandra Beijer för att ta reda på vad hennes liv kostar, hur en ordnar Paradise Hotel-maskerader och varför hon aldrig tröttnar på att fota frukostar uppifrån.

Beskriv en vanlig dag i ditt liv.
– Jag går upp ungefär samtidigt som min pojkvän, 7.30. Sen brukar jag jobba på Il Caffé vid Nytorget, därefter äter jag lunch hemma och fortsätter dagen med att skriva i mitt kök. På kvällen lagar jag middag, kanske spaghetti, och om det är fint väder går jag och tar ett glas vin med en kompis. Typ så!

Skulle du känna dig bekväm med titeln ”bloggdrottning”?
– Jag tycker att det finns andra som förtjänar den bättre, om vi säger så.

Hur ser arbetsfördelningen ut generellt, hur mycket skriver du på din blogg kontra andra skrivprojekt?
– Bloggen får absolut mest uppmärksamhet. Och allt som rör bloggen, som att svara på mejl och gå på möten.

Hur trött är du på att svara på frågor om olycklig kärlek varje vecka?
– Lagom trött. Det går upp och ner. Det är väl därför jag svarar kanske varannan vecka.

Vilka delar av dig själv håller du tillbaka på bloggen?
– Jag håller tillbaka söndagsbakis-Sandra, som ligger i sin säng och äter pizza. Hon behöver inte se offentligheten.

Hur mycket pengar behövs egentligen för att leva ditt sagoliv?
– Jag tar ut 26 000 i månaden, så 26 000 kanske?

Du jobbade på en reklambyrå i New York i två och ett halvt år, men har sagt att du inte producerade något eftersom den amerikanska byråvärlden är väldigt hierarkisk. Vad gjorde du då?
– Vi gjorde massor, men inget blev producerat. Det var som att leka reklam. Vi hittade på idéer och pitchade och var på möten, men det blev aldrig producerat. När jag ser tillbaka känns det som att vi inte gjorde något eftersom det aldrig syntes utifrån.

Vad är största skillnaden mellan svenska och amerikanska byråer?
– På svenska reklambyråer jobbade jag med reklam och på amerikanska reklambyråer lekte jag reklam.

Kreatör eller kolera?
– Kreatör, absolut. Nästan alla mina kompisar är kreatörer, och jag har ingen kompis som har kolera.

Har du några tips till de som vill jobba med kreativ branding?
– Det känns som att alla redan jobbar med det. Men, att vara ödmjuk och lyssna, och gå på många branschfester.

Har du några tips till de som vill svälja tre rakblad på tvären när de hör kreativ branding?
– Var inte orolig, känslan kommer gå över.

Hur gick det för din pojkväns katt som du bad dina bloggläsare att skänka pengar till?
– Så vitt jag vet lever den och mår bra. Det var inte längre min pojkväns katt, men hon som äger katten och startade insamlingen blev väldigt glad för pengarna.

Har du i framtiden några planer på att utnyttja din plattform för att hjälpa katter som inte är din pojkväns?
– Varför inte? Det kanske blir nästa nyårslöfte.

När kommer din kokbok?
– Jag har precis blivit profil hos Perfect Day Media, så ni får nog fråga dem. Jag tycker att det är lite inflation i kokböcker, och jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna tillföra.

Hur var det att läsa din novell på Vattenfalls ”Lyrikbuss”?
– Jätteroligt, men jag hade glömt bort att man mår illa av att läsa på buss. Jag mådde ganska illa, men det var roligt.

Är du sponsrad av Trädgården?
– I wish! Jag har VIP-kort.

Vad bör vi tänka på när vi ska ha en Paradise Hotel-maskerad med våra reklambyråkompisar?
– Att bjuda mig så klart!

Innehållet i din bok Det handlar om dig beskrivs som 200 sidor flicka-är-kär-i-pojke. Varför ville du skriva om detta ovanliga ämne?
– För att jag älskar hjärta och smärta. Och framför allt den första kärleken. Tonårskärleken är så himla härlig tycker jag, för jag trodde att jag skulle vara olyckligt kär för alltid, och det finns mycket att plocka ur det.

Din mamma, Anette Beijer, grundade tv-produktionsbolaget Titan. Hur mediepräglad var din uppväxt?
– Den var nog ganska mediepräglad. Jag har suttit i publiken till de flesta program som gick på tv under nittiotalet.

Tröttnar du aldrig på att fota frukostar uppifrån?
– Min kompis Gustav Broström har sagt till mig att jag måste sluta med det. Jag har inte tröttnat, men uppenbarligen har andra det.

Finns det någon plats i ditt hem där du inte har fotat dig själv i en gullig pose?
– Ehm… Nej. Jag tror inte det.

Vilket är ditt livsmotto?
– Allt blir bra.

Nej, du får komma på något bättre.
– Allt kommer bli bra, och blir det inte det kommer det bli så jävla överbra.