Döskalle & Mästerligt möter Salvatore Scappini

Redaktion 11:49 14 Oct 2011


Foto: Emil Jönsson

Han är nattklubbschef för Spy bar och Kåken i Stockholm, vilket gör honom till en av de mest inflytelserika inom det hippa nattlivet. Han har även en blogg. Nöjesguidens störigaste reportrar Döskalle & Mästerligt mötte upp Salvatore ”Salvan” Scappini för en pratstund.

Har du några riktiga vänner?
– Jag har mina riktiga vänner, men jag har också massa ytliga bekanta. Mina riktiga vänner umgås jag med på min fritid, de jag alltid har hängt med. Jag reflekterar inte över vilka som är mina riktiga vänner. Jag vet att den dagen jag slutar jobba med det här kommer 90 procent av alla jag känner nu att sluta hälsa på mig. Jag är fine med det.

Vad ser du som din bästa egenskap?
– Att jag är lite blasé och ett asshole på ett skönt sätt. Andra kanske hatar det, men jag gillar det. Jag är väldigt cynisk. Jag är en snäll person, men också väldigt cynisk.

Vad har du för bakgrund?
– Jag hamnade i den här ytliga världen när jag pluggade marknadsföring. Jag jobbade som entrévärd på Riche, och sedan började jag jobba på Berns. När jag var färdig med min utbildning hörde jag att de ville ha någon på Spy Bar och jag sökte jobbet och fick det. Innan var jag superslacker, pluggade lite tv, lite grafisk design, skrev, drack mycket kaffe och rökte. Och gled runt.

Hur gammal är du egentligen?
– 34.

Hur orkar du vara ute och rulla hatt så mycket?
– Jag vet inte. Allting är soft. Jag är ute tre dagar i veckan, men jag får ju betalt för det.

Vad har man för livstid som nattklubbschef?
– Allt beror på, du kan hålla på hur länge som helst så länge du lyssnar på unga människor, hänger med unga människor och får inspiration. Den dagen man tror att man vet bäst om allting, då är man ute och leker.

Vilka har du portat från Spy Bar och varför?
– Jag har portat några assholes liksom, that’s it. Folk som alltid är fulla och dräggiga, tallar på brudar.

Hur går det till när man portar någon?
– Alla har väl sina egna sätt. Jag är inte så konflikträdd så jag säger till personen:
I don’t like you och kom inte hit igen. Men vi portar väldigt sällan folk. Det händer nästan aldrig. Du måste verkligen vara svinjobbig i så fall. Det är massor som hänger på Spy Bar som jag inte tycker om eller orkar hälsa på och det är fine. Jag kan inte blanda in mina personliga åsikter i det. Jag skiter i vem du är eller vad du jobbar med på dagen. Är du äcklig på natten, är du äcklig på natten och ska inte gå på krogen.

Men visst är Katrin Zytomierska portad?
– Nej, det där är bara en myt. Hon vill påstå att hon är portad. Jag skiter i henne och jag tror att de flesta gör det. Hon vill bara ha uppmärksamhet.

Hur kan ett ställe som inte släpper in vem som helst kosta på sig att vara så extremt slappt och oelitistiskt gällande musiken som spelas?
– Vi släpper in vem som helst. Det där är också en myt att det ska vara så elitistiskt på Spy Bar. Vi har Gubbrummet som är ett VIP-rum. Alla hak har VIP-rum. Det är mitt fel att det är lite slappt med musiken, vilket jag tycker är lite nice ibland.

Ser du någonting komiskt i att ni har ett ”Gubbrum” som är fyllt av gubbar och unga tjejer?
– Alltså Gubbrummet är inte vad det var förut. Nu har det blivit mer blandat. Men nej, jag tycker inte att det är komiskt.

Om du får välja ditt klientel i Gubbrummet, hur ser det ut då?
– Jag vill ha hela spektrat, åldersmässigt. Jag brukar inte fråga folk vad de jobbar med. Viktigt för mig är att folk har roligt och inte gnäller. Om du gnäller på Gubbrummet, gå inte dit. Samma sak med Kåken. Var Kåken bättre innan? Åk tillbaks i tiden eller gå till ett annat hak då.

Är nöjd med att mediakärnan hänger på dina ställen?
– Ja det är en bra crowd. Mediecrowden har blivit mycket softare nu än vad den var förut. De som var balla för fem år sedan? Skiter totalt i dem nu.

Som vilka då!
– Nämner inga namn. Känner mig snäll idag. Och tänk om någon av dem får en revival.

Hur rekryterar ni era vakter egentligen?
– Det är någonting som vi inte sköter själva. Vi har haft mycket keffa vakter. Ibland är det bra, ibland är det dåligt, men det är inte vi som sköter det. Jag kan inte stå för att det är jag som rekryterar dem.

Är det skönt?
– Nej. Jag skulle vilja ha full koll.

Vad gör du när tatueringar är ute igen?
– Du, kolla på min fucking tribal. Det är bara att fortsätta. Allting blir fult. Inget mer med det.

Hur står man ut nykter på ditt jobb?
– Då går man hem tidigare bara. Nykter fyra på morgonen på Spy Bar är bland det värsta… jag rekommenderar folk att göra det. För då förstår man en vakts jobb eller mig.

Är det så man blir en cyniker?
– Nej, jag föraktar inte människor. Man får ta det för vad det är. När alla är fulla är det inte wierd.

Vad tycker du om andra städers klubbliv, Malmö till exempel? Skillnaden är rätt stor mellan Malmö och Stockholm, där finns inte rundköer, VIP-rum och VIP-listor.
– Jag har inte varit i Malmö och jag kommer aldrig att åka dit heller. Jag är inte intresserad. Vad fan ska jag göra där? Jag tycker att de känns lite lökiga i Malmö. De har ett koncept: ”vi är lite galna”. Men de är inte så galna. Och Göteborg, jag har inte varit där så mycket. Jag fixar festen här i Stockholm, jag skiter i alla andra. Sorry, men det är viktigast att vi har det bra.

Vem är mäktigast i Sveriges nattliv?
– Vimal (Kovac, VD för Stureplansgruppen reds. anm.)

Hur ser förhörsrummen i er källare ut?
– Vi har inga sådana.

Varför skulle någon utanför Stockholm, eller Stureplan för den delen, ha något som helst intresse av att läsa om dig?
– Jag vet inte vad folk kan ha för intresse av att läsa om mig, för jag är själv rätt så ointresserad av andra människor. Jag blir förvånad när min blogg går skitbra. Jag blir fortfarande glad när folk kommer till mina klubbar och när folk tycker att jag är en bra snubbe. Men jag är en vanlig dude. Om någon vill läsa om mig blir jag glad. Men varför de ska göra det? Det får andra motivera.

Salvatores blogg hittar du på stureplan.se/bloggar/salvan.

Stad: 
Kategori: