Döskalle & Mästerligt möter Roy Andersson

Redaktion 14:00 28 Oct 2014

roya_9051.jpg
Foto: Evelina Carborn

Roy Andersson är en av Sveriges mest hyllade filmregissörer, och aktuell med Guldlejonbelönade En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Roy bjöd in Döskalle & Mästerligt till Studio 24 i Stockholm där han berättade om Lena Andersson, en HIV-relaterad konspirationsteori och varför han älskar att ensamöla.

betyg: 1 Hur nitiskt jämför du dina och Ruben Östlunds recensioner?

– Hittills inte jättemycket. Det är först nu när våra filmer kom samma år, ganska tätt inpå varandra. Han har sagt att han på nästa Guldbaggegala vill se mig i salongen när han får priset. Han tycker att det är dags.


betyg: 6 Hur ska man bete sig mot någon som är olyckligt kär i en?

– Är det något jag har dåligt samvete för i livet är det att jag har sårat människor. Och framför allt att såra någon som tycker om en. Det är det allra värsta. Jag har gjort det några gånger, och jag har också blivit sårad. Jag skulle vilja ha det ogjort. Men samtidigt är det inte lätt att undvika. 


betyg: 6 Varför ensamölar du så mycket på Indian Palace på Sibyllegatan i Stockholm?

– Jag måste komma ifrån den här studion ibland och då blir det att jag tar en öl, eller två. Där sitter jag och reflekterar. Jag uträttar mycket arbete när jag sitter där, och sedan är det så att jag, framför allt på eftermiddagen, gillar att ta en öl eller två. Vad heter det? Afterwork!


betyg: 6 Du använder dig mycket av återkommande musikaliska teman i En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Är det en slump att du valde Halta Lottas krog, som har samma melodi som den gamla fackförbundslåten Solidarity Forever?

– Den scenen tilltalar mig väldigt mycket. När jag läste att de fattiga beväringarna sägs ha betalat med kyssar tyckte jag att det var en väldigt vacker tanke, en generös tanke. Då tänkte jag att den scenen måste jag göra någon gång, redan när jag var barn har vi sjungit den. Fast då sjöng vi ”tio öre kostar supen”.


betyg: 6 Var det du som skrev den geniala summeringen av En duva satt på en gren och funderade på tillvaron: ”Filmen består av 37 separata tablåer som hålls samman av scener med två män som rör sig genom tid och rum, från gammaltestamentlig tid till nutid, och försöker sälja skämtartiklar”?

– Ja, det är nog jag, eller jag har i alla fall godkänt den. Men det gillar jag själv, när människor frågar vad karaktärerna sysslar med och de svarar: ”Vi är i nöjesbranschen”. Då tänker man genast att de är scenartister, men nej – de säljer skämtartiklar.


betyg: 6 Hur fick du idén att filmen skulle handla om två män som säljer skämtartiklar?

– Jag hade den redan för tio år sedan, och jag är fascinerad av de manliga paren som finns genom filmhistorien och litteraturen, don Quixote och Sancho Panza, George och Lennie i Möss och människor och sedan framför allt Helan och Halvan. De här figurerna i min film är Helan och Halvan kan man säga.


betyg: 1 Vad är det som är så fascinerade med grånade gamla män?

– Det är någonting med den åldern. Den åldersgruppen är nästan ett slags nav i samhället. Det är då, i den där åldern, som folk börjar känna om de har levt rätt eller inte. Jag har sysslat med den här gruppen även när jag var yngre, det handlar inte om att jag själv är till åren. 


betyg: 6 Vad säger en duva om mänskligheten?

– Duvan är bekymrad skulle jag säga. För duvan tycker att de beter sig konstigt åt. Vi jobbar efter det korta perspektivet och förgör varandra och är elaka, snåla och ogenerösa mot varandra. Som han som i filmen sitter ensam på krogen och städar och säger till en städare ”Jag har varit snål och ogenerös hela mitt liv, det är därför jag är olycklig”.


betyg: 1 Varför använder du så få svarta personer i dina filmer?

– Det har jag lite dåligt samvete för. Samtidigt drar jag mig för att vara politiskt korrekt. Det finns ingen scen där jag tycker det skulle kännas naturligt att det var någon svart. Jag kan bara beklaga om det är någon som tycker att det saknas något, vilket det antagligen gör.


betyg: 1 Hur ska vi tolka scenen där Jonathan ser militärer grilla svarta människor samtidigt som ett gäng överklasspersoner ser på? 

– De som står på terrassen är åldringar, helst skulle de se ut att vara 150 år. Den är inspirerad av Francisco de Goya faktiskt. De är ansvariga för den här kolonialtiden, när man totalt utan respekt gick in i Afrika och tog människor som om de plockade bananer. Det är fruktansvärda övergrepp som har begåtts. 


betyg: 1 Du har fått kritik för hur du beskrivit HIV:s uppkomst i Någonting har hänt, där du menar att HIV är skapat av den amerikanska militären. Vad är din inställning till frågan idag?

– Jag vet att det är så, filmen är sann. Men det är ingen som vill ta i frågan. Det är dumt, hela det här medicinska etablissemanget som försöker lura på folk en teori om att HIV uppstod naturligt i Afrika genom mutation. Det är så jävla skamligt. Ingen talar om att markattan var världens vanligaste laboratorieapa för virusförsök. Det är ingen som vågar säga det.


betyg: 6 Finns någon koppling till det och scenen där vi ser en apa utsättas för djurförsök i din nya film?

Man begår sådana övergrepp mot andra levande varelser. Människan är fruktansvärt oempatisk mot andra arter, och även mot sin egen art. Det är knappt jag vågar titta på bilder av vad som försiggår i verkligheten.


betyg: 6 Vad har du för tips till unga filmare med stora drömmar?

– Tålamod. Och att inte ge upp sin egentliga estetik eller sina egentliga tankar. Att inte ge vika för kommersiella krav eller andra krav. Då är det bättre att vänta ett tag och inte rusa på. 


betyg: 1 Hur återfick du ditt självförtroende efter superfloppen Giliap?

– Det tog lite tid, men jag hade någon slags tur. Jag hade gjort en reklamfilm tidigare under filmskoltiden som faktiskt blev succé. Och sedan, under Giliap, gjorde jag och Kalle Boman några för Trygg-Hansa som också blev väldigt populära. Och när jag fick den där enorma sågningen, som är den värsta sågningen i svensk filmhistoria, blev jag inte deprimerad. Det blev jag istället av succén En kärlekshistoria, då fick jag examensdepression. 


roya_8987.jpg
Foto: Evelina Carborn

betyg: 1 Ångrar du Giliap?

– Jag vet att jag fick slarva på slutet, och det retar mig. Jag var i händerna på en annan producent, Sandrews. De var snåla och skulle pressa mig och skynda på. Jag fick slarva där på slutet och det grämer mig fortfarande.


betyg: 6 Vilken roll spelar filmkritiken idag?

– Den är viktig, men å andra sidan är den ganska slö. Men om jag ska vara ärlig håller jag med Carl-Johan Malmberg. Han har slutat skriva filmkritik för han tycker inte det finns filmer värda att skriva om. Men filmkritiken spelade en väldigt avgörande roll för min film Giliap och även för En kärlekshistoria som höjdes till skyarna.  


betyg: 6 När kommer En kärlekshistoria 2?

– Just nu skriver jag på nästa projekt som heter Ali Baba och de 16 rövarna. Jag tycker om att retas lite, det är 40 rövare egentligen. Jag lämnar mer och mer realismen för naturalismen, så den här blir ännu vildare. Jag tänker mig att det typ ska vara en Scheherazade-figur som för historien framåt.


betyg: 1 Hur håller du själen intakt när du gör reklamfilm?

– Jag gör dem med samma allvar och noggrannhet som när jag gör en spelfilm. Det har jag inga problem med. Det enda avkallet man får göra är att acceptera en payoff med text på slutet och en logotype. 


betyg: 1 Vad tyckte du om Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande?

– Jag har inte läst den, jag undviker att läsa den. De som har läst boken säger att det är jag som skildras, men hon har inte sagt det rakt ut. Och jag har haft lite kontakt med henne, det är ingen hemlighet. Där har vi ett sådant exempel på det här med att såra någon som man älskar, för det handlar boken tydligen om. Men det var en väldigt kort historia, och jag kan inte se mig i den.


betyg: 6 Saknar du sjuttiotalet?

– Jag saknar sjuttiotalets musik. Min stora idol är Bob Dylan, och Stones. Och alla som uppträdde på Woodstock, som Richie Havens.


betyg: 6 Vilken typ av kultur konsumerar du när du inte vill behöva tänka? 

– Jag tycker om att titta på konst. Francisco de Goya är en av mina husgudar, och jag har lagt väldigt mycket pengar på konstböcker. Jag ville bli målare själv från början. Jag ville bli mycket: författare, målare och musiker. Jag spelade trombon. Goya är fruktansvärt produktiv, och fruktansvärt dynamisk i sin estetik. Det är enormt.


betyg: 6 Blir du ofta igenkänd på stan? Vad brukar folk säga?

– Ja, tyvärr. Nu senast har det varit ”Grattis, grattis, grattis till priset”. Jag vågade knappt sticka ut huvudet här ett tag. Och så åker jag till Lund också, för att jag har en särbo där. Och den staden är mindre, där är det också ”grattis, grattis”. Och det är klart man ska vara glad för det. 


betyg: 6 Vad lärde du dig av att vara med i Här är ditt liv 2010?

– När Ingvar Oldsberg kom in här blev jag överraskad, fångad. Då sa jag: ”Nej, jag orkar inte, jag får tänka på saken”. Då sa han: ”Nej, det får du inte” och det var svårt att dra sig ur. Jag visste också att många hade lagt ner mycket jobb på det, så det var smärtsamt att säga nej. Mina två döttrar tyckte att det var roligt att jag var med, själv var jag måttligt road.


betyg: 6 Vilken är din absoluta favoritfilm?

Cykeltjuven!


betyg: 6 Vilken är årets bästa svenska film?

– Jag har bara sett Rubens film, Turist, i år. Den är bra, men inte lika bra som Duvan! Jag ger honom en känga tillbaka!


betyg: 1 Varför kan inte public service leverera ett vettigt tv-program om film?

– De är vilsna. De är vettskrämda. De har drabbats av panik eftersom publikunderlaget sviker hela tiden. Då blir det desperata åtgärder: idiotiska frågor, idiotiska tävlingsprogram. Jag skäms nästan när jag ser dem.


betyg: 1 Vad blir du helst: Ruben Östlunds livslånga regiassistent, eller manager för Lena Anderssons framtida bokturnéer?

– Då får jag nog välja Östlund! Det skulle bli minst krångligt.


betyg: 6 Du skriver på en bok också, kan du berätta om den?

– Ja, jag ville bli författare från början. Och jag har en roman i huvudet, så jag får antingen välja eller försöka klara båda samtidigt. Det är helt enkelt en roman om en resa genom Sverige. Den bygger lite på Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som struktur. Den blir ganska hänsynslös skulle jag vilja säga, den heter nämligen Jag fattar ingenting.


betyg: 1 Johannes Brost kom nyligen ut med en bok där han hänger ut alla sina fiender. Har du någonsin funderat på något sådant?

– Nej. Jag har redan hängt ut lite människor sådär i andra sammanhang. Till exempel Ingmar Bergman när han var lite dum ett tag, och Harry Schein. Men jag tycker egentligen synd om dem, de är ute på fel spår. Några som jag verkligen skulle vilja hänga ut är de här som skor sig på välfärden och gör jättevinster. Fyfan alltså.

 

Roy Andersson tilldelas Filmfestivalens Stockholm Visionary Award i samband med premiären av En duva satt på en gren och funderade på tillvaron den 14 november.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2014.