Döskalle & Mästerligt möter Johanna Koljonen

Redaktion 17:11 5 Jul 2011


Foto: Emil Jönsson

 

Johanna Koljonen är kritiker, journalist, radiopratare, programledare, På spåret-vinnare och leder under tio veckor i sommar Jättestora frågor i P3, en magisk kombination som automatiskt resulterar i ett besök från Döskalle & Mästerligt.


Hur stor del av din radiokarriär har du din mysiga accent att tacka för?
– Ganska stor. Inledningsvis fick jag väldigt mycket jobb för att jag specialiserade mig på nördiga ämnen. Om de ville ha en expert på superhjältar kunde de inte ta en nördman, det hade varit FÖR pinsamt. Idag är det en annan sak, men för tio år sedan hade inte nördgenombrottet skett. Det uppfattades som mindre paralyserande pinsamt om man tog in en kvinnlig röst. Dessutom en kvinnlig röst med finlandssvenska. Jag låter ganska ofarlig och jag kan ha ganska mycket provocerande innehåll för att jag låter så snäll. Det är ju bara min dialekt.

Varför vet svenskar så lite om Finland?
– Arrogans, antagligen. Arrogans och historielöshet!

Känner du att du kan åstadkomma mer på P3 än P1?
– Man behöver ju inte vara så himla allvarlig hela tiden. Dessutom är humor en bra pedagogisk metod. Känner man sig skrämd av ett ämne kan man närma sig med humor. Den tonen har man inte samma möjlighet till i P1. Jag saknar en VH1-kanal, ett slags mellanting.

Varför har du så bra självförtroende?
– Privat har jag verkligen inte det och det svåraste jag kan tänka mig är att gå på ett Nöjesguiden-släpp. Det var så när jag jobbade på Nöjesguiden, i allra högsta grad. Nu kanske det skulle gå, men jag har också alltid varit en tönt och hipstervärlden är extremt svår att vara i.

Är du överklass?
– Nej, jag är akademisk medelklass.

Det är lustigt att alla är medvetna om vad de tillhör.
– Särskilt om man är intresserad av klass.

Vilka skulle du kunna tänka dig att spela in Stjärnorna på slottet med?
– Ibland får jag förfrågningar som ”vill du göra det här mat- eller lekprogrammet?” och jag säger okej, men då vill jag ha Farnaz Arbabi. Eller Ann Petrén. Mina listor är aldrig tillräckligt kommersiella. Man måste ha med dem man är lite rädd för. Suzanne Osten har jag träffat några gånger, hon är fantastisk. Det ska vara den sortens människa man själv beundrar, men inte riktigt vågar ta kontakt med. Vissa dude-män kommer jag förvånansvärt väl överens med. Men det vet man inte förrän man har träffat dem.

Vem får för mycket medieutrymme i Sverige?
– Jag. Faktiskt. Det är lättja, jättemånga ringer och försöker boka en till saker och det är mycket jag måste tacka nej till av bokningsskäl eller för att det helt enkelt är idiotiskt. Många som ringer, ringer för att de inte kommer på någon annan kvinna. Då blir man så jävla arg. Jag ger alltid förslag på andra kvinnor.

Vad betyder Carola för dig?
– Frågan är väl snarare, vad betyder Carola för er? För mig var Carola en artist som figurerade när jag var liten och jag minns hur mitt stora Carola-ögonblick var Fångad av en stormvind. Jag måste ha varit 13. Svenskar fattar inte hur stor hon är. Artister som Celine Dion och Britney Spears har den här typen av karriärer, där de inte är respekterade som konstnärer, men ändå har en enorm musikalitet. Det är ganska mycket antifeministisk skit runt henne.

Om du var en superhjälte, vilken kraft skulle du ha?
– Jag skulle självklart vilja kunna flyga, för det vill alla. Men i verkligheten skulle jag ha en töntig kraft som att vara en hjärna i en burk.

Om du skulle dö hemma, hur lång tid skulle det ta innan någon upptäckte dig?
– Det oroar jag mig mycket över, och då brukar jag gråta en skvätt. Det är oklart. Nu har jag ett bolag, så nu skulle mina kollegor märka det. Beroende på vad det skulle vara för veckodag. Jag skulle antagligen bli saknad efter tolv timmar, för jag har alltid deadline. Men skulle folk få tag på mig, har någon nycklar, kommer någon hem och faktiskt kollar, det vet man faktiskt inte. Det är lite sorgligt att det är ett professionellt nätverk snarare än ett socialt.

Vad betyder ”Koljonen”?
– Det vet man inte så noga, det kan betyda liten kolja eller liten Goliat, det tycker vissa om att föreställa sig.

Marcus Birro försökte tillskansa sig äran för er På spåret-vinst. Hatar ni varandra idag?
– Nej, det gör vi inte! Och han menade det nog inte på det sättet, Marcus känner snabbt och skriver först. Först efter händer det att han stannar upp och tänker ”Vilken rubrik kommer någon annan att sätta på det här” eller hur det faktiskt kan tolkas. Den där texten som alla är så upprörda av å mina vägnar, han ringde upp mig och sa ”Herregud, har du sett tidningen? Jag har inte satt rubriken, det låter hemskt, men jag menade inte alls så.” Det är helt lugnt.

Har du bidragit till att göra nördar coola?
– Nej, det tror jag inte. Jag kanske har bidragit till att få nördar att känna sig mer coola.

Är du för könskvotering?
– Inte urskillningslöst. Min känsla är att det antagligen finns kvoteringssystem och situationer som är intelligenta. I Jättestora frågor pratar någon om att kvotera efter postnummer baserat på bostadspriser, för att stödja invandrare och studenter. Det är mycket smartare än många av de system som föreslås.

Du skrev en krönika om att du har skaffat städhjälp och Aftonbladets kulturchef, Åsa Linderborg, anklagade dig för att ”aktivt legitimera att samhället skiktar sig i herrskap och tjänstefolk”.
– Hon har helt rätt i att RUT är en inkomstförflyttning till människor som har råd. Men läser man min krönika inser man att den inte handlar om städningens pris utan att jag måste köpa städning oavsett dess kostnad. Den handlar om något helt annat. Hon har helt rätt i sak, men jag var ett dåligt exempel på det.

Hur mycket ligger folk med varandra på lajv?
– Det beror på lajvet. Det finns fantasy-lajv med tusen tonåringar i en skog och då kommer det att förekomma en del hångel för att det är tonåringar i en skog. Men det är så sjukt obekvämt, så det kommer inte att liggas mycket. Sedan finns det lajv där alla är vuxna och där beror det lite på vad reglerna är. Det kan förekomma ganska mycket sex inne i spelet, men då måste man simulera det på olika sätt. I många spelkulturer anses det vara skadligt att spelarna ligger med varandra på riktigt. Det förekommer, men det är ganska sällsynt.

Åker du på lajv för att du egentligen vill vara skådis?
– Nej. Musikal är ju en annan sak. Det har jag jobbat med och jag har testat tillräckligt mycket för att veta att jag inte riktigt har kvalitet. Jag skulle kanske kunna tänka mig att sjunga cabaretmusik på någon sunkkrog. Det skulle vara ett drömjobb, att bara hoppa av allt annat och flytta till en charterort och sjunga cabaret-hits i någon sunkig lokal där man är helt anonym.

Hur känns det att vara älskad?
– Ganska bra. Jag har nog alltid varit det, i min barndom och så. Jag har aldrig haft erfarenhet av någon annat. Sedan var min familj rätt fucked up som allas är, men just den grejen har jag aldrig tvekat på. Folks uppfattning av en som offentlig person har ganska lös koppling till vem jag är privat. Jag har ganska högt professionellt självförtroende, när det kommer till hantverkskunskapen i jobbet vet jag vilka saker jag kan och vilka saker jag inte kan. Sedan vill man ju alltid bli bättre. ■
              
Jättestora frågor sänds i P3 tisdag till fredag klockan 10.02–12.00 fram till den 19 augusti. Mangaserien Oblivion High som Koljonen har skrivit manus till släpps på iPad i höst och som bok i vinter.
 

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!

Annons