Neonarcissismens vackra ansikte Sigge Eklund ligger knappast på latsidan, nu senast drog han igång print-on-demand-tjänsten Vulkan för outgivna stackare med författardrömmar. Logga: Ett svampmoln. Våra stjärnreportrar försökte locka fram det som “Sveriges bästa pappa” Sigge inte avslöjade i bloggen, romanerna eller de hyfsat självförhärligande artiklarna i Bon…
Vad tycker du om din egen röst? Både den litterära och faktiska?
— Vad gäller den litterära så tycker jag väl att typ 10% av det jag skrivit är bra, så här i efterhand. Med det inte sagt att jag skäms för övriga 90% — jag försöker tänka att de utgör ett nödvändigt ont. Ungefär som att man tvingas kyssa ett antal grodor för att träffa en prins, om man säger. Vad gäller min faktiska röst så har jag vant mig och har inga känslor kring den.
Hur många böcker har du kvar?
— Inga vad jag vet. Det finns en del andra saker jag hellre skulle vilja testa.
Vad har du och Björn Ranelid inte gemensamt?
— Om man får lita på det han sagt i intervjuer så verkar det som om skrivandet är centralt för honom. Han skriver dagligen tror jag, medan jag ser skrivandet som ett av flera olika sätt att uttrycka mig. Vad gäller personligheter verkar vi också vara olika: Till och börja med är han från Skåne, talar om sig själv i tredje person och är född på tjugotalet.
I vilka sammanhang hatar du dig själv?
— Jag hatar att jag inte riktigt kan vara mig själv på scen. Det irriterar mig att jag blir låst alltså, när strålkastarna slås på. Det är ett mysterium för mig, fortfarande, även om det blivit bättre med åren.
Vad gör dig till Sveriges bästa papa?
— Jag har inte läst motiveringen, men jag tar gärna emot alla pris jag kan få för det extremt krävande arbete jag lägger ner som förälder.
Du är rik, snygg och talangfull. Vad döljer du?
— Jag tycker det framgick ganska bra i min blogg att jag knappast är 100% harmonisk.
Hur många gånger orkar vi med unga snygga mäns uppväxtskildringar?
— Jag längtar tills de första barndomsskildringarna om nittiotalet börjar komma. När det händer kommer jag att läsa allihop, oavsett om de är skrivna av snygga unga män eller ej. Folk som blivit skadade av Björnes magasin istället för av Staffan Westerberg — det kommer att bli kul.
Vad är det härligaste med hår i ansiktet?
— Att ligga i badet med en handspegel och småklippa och ansa. Det är meditativt. Jag skulle kunna betala för att få gå över Pagrotsky med en nagelsax.
Vi såg dig le på bild härom veckan. Vem kittlade dig?
— Kanske såg jag inte att det fanns en kamera i närheten.
Hur länge övade du på din fotomin?
— Så ser jag ut när jag är rädd. Jag ser kameror som ett hot, som sagt.
Är du ofta förkyld? Jag tänker naturligtvis på den ständigt halvöppna munnen.
— Det var ett jävla tjat om foton, ska vi inte gå vidare?
Det surrealistiska samtalet om sex i tidningen Bon, var inte det mer än lovligt pretentiöst? Det blev ju ändå inte mer avancerat än kuken i fittan…
— Det avancerade var ju just det — att låta kuken åka in i fittan — utan analys. Jag såg det som ett experiment: Att bara leverera replikerna och tvinga läsaren att själv vara uppmärksam på vad som fanns mellan raderna. Men det var tydligen väldigt skrämmande för vissa personer — att inte få analysen serverad av artikelförfattaren.
Vem av de som var med i sexsamtalet hade du helst velat ligga med?
— Jag är en betraktare: skulle vara intressant att se Lasse Lindh få gummistock av Schyman.
Säg något som censurerades bort av någon deltagare.
— De var väldigt orädda och generösa allihop. Jag minns inga kontroverser kring redigeringen.
Vad skäms du över?
— Jag skäms över att jag varit inställsam tidigare i livet. Givit beröm utan att mena det till idioter för att jag ville att de skulle tycka om mig. Aldrig mer.
Hur länge våldtäktsduschade du efter Ambervillekampanjen?
— Haha! Bra där!
Vad ska det stå på din gravsten?
— ”Saknad av barn, barnbarn och barnbarnsbarn.”
Skrev du verkligen synopsiset till Kanal 5-fiaskot “Hombres”?
— Jag var en av de inhyrda skribenterna på konceptutvecklingsstadiet. Och jag tycker fortfarande att det var ett bra koncept, även om manuset de skrev blev dåligt.
Du har en livskurva inramad äver soffan hemma, med humörsangivelser år för år, viktiga händelser, böcker du läst, skivor du hört, filmer du sett. Är du autistisk?
— Jag älskar kontroll. Heil Hitler!
Din bror har ett förflutet som gayporrskådis. Vilken är hans främsta filmscen?
— Jag har inte tagit del av någon av hans rolltolkningar.
Pietro Maglio har sagt att alla bra böcker hittar en utgivare. Men du håller alltså inte med?
— Det kommer in 5 000 manus till svenska förlag varje år. Av dessa refuseras 4 900 av Pietro Maglio och hans förläggarkollegor. Tack vare Vulkan.se slipper svenska läsare förlita sig på Pietro Maglios smak och kan förlita sig på sin egen istället.
Hur tänkte du när Vulkan.se fick sin svampmolnslogga?
— Jag tänkte att den är bra.
Vad hände med hemsidan? Den kraschade ju efter bara några dagar. Klarade ni inte trycket (ursäkta ordvitsen)?
— Sajten krossades av floden av böcker, redan första dagen. Ett bevis på att idén låg rätt i tiden, minst sagt.
