De låter musiken spela huvudrollen och har på bara två år hunnit spela på flera av de viktigaste klubbarna och bli eftertraktade remixare. Love Lagerberg möter
technoduon Skudge.
Festlokalen är ett järnvägsmagasin från 1850-talet. I taket hänger den obligatoriska discokulan bredvid gamla patientsängar från något bortglömt sjukhus. På dansgolvet trillar folk omkring utspökade till oigenkännlighet och på-låtsas-skrämmer varandra med blod i mungiporna. Lägg till festarrangörernas kirurgkostymering och du märker att vi närmar oss Lars von Triers tv-serie Riket, med den dödliga kombinationen sjukhus och spöken.
Av årets alla högtider erbjuder Halloween den bästa verklighetsflykten, i alla fall under lördagsnatten i Shoreditch i London. Här tvingas festslavarna att lämna sina vardagliga jag hemma och spöka ut sig i sina mörkaste drömmar. Eftersom ingen riktigt är sig själv är det inte möjligt att göra bort sig. Utklädd till en annan är allt tillåtet, man tillåts leva ut natten utan oro för morgondagens konsekvenser.
Tillflykten är Secretsundaze och Electric Minds gemensamma högtidsfest. Kvällens huvudakt Skudge förbereder sig bakom knapparna i en maskinpark som lyses upp av en intensiv kirurglampa. Till skillnad från de andra är Skudge inte utspökade. Det känns tryggt. Oavsett tillfälle skulle Skudge aldrig falla för frestelsen att spexa. De är trogna sina ideal.
– Vår tanke är att folk ska fokusera på musiken och inte personerna bakom.
Det har bara gått två år sedan den svenska technoduon började ge ut singlar på sitt egna Skudge Records. De har hunnit spela på västerlandets viktigaste dansmusikinstitutioner så som Fabric (London), Berghain (Berlin), Trouw (Amsterdam), Blk Market (New York). Deras estetik är medvetet kall och anonym men så konsekvent genomförd att den blir ärlig och naken. Det är det finaste slaget av rakt-upp-och-ner-pumpande dubbig techno och house skalat på allt förutom de mest nödvändiga ingrediensernas effektivitet. Auktoriteter som Ripperton, Instra:mental, Adam Beyer, Aubrey och Anthony Shakir har fascinerats till den grad att de hyrt in dem som remixare. Men inte ens som remixmakare släpper Skudge in utomstående i sin musikaliska karaktär, en Skudge-remix låter som Skudge.
Till skillnad från den vanliga dans-musik-dj:n, som ger ut singlar för att synas, vill Skudge helst inte dj:a. Skudge hörs bäst i sin renaste form, live som en maskinorkester driven av sina två dirigenter Elias och Gustaf. Sanningen är enkel, ingen musik ger samma känsla av total världsfrånkoppling som Skudge. Deras musik refererar inte till världsliga ting, den är akusmatisk, vad som skapar ljudet är oväsentligt i förhållande till ljudet som hörs. Är inte den bästa dansmusiken den som inte kan kopplas samman med det vi kallar verklighet, utan istället skapar imaginär förståelse utan direkt förbindelse till det jordliga livet? Skudge skapar den mest kompromisslösa och referenslösa dansmusiken sedan nittiotalets Plastikman och Basic Channel. Vilket också förklarar en del kring duons tankar om deras egna framgångar.
– Nittiotalstechnon kom tillbaka, svarar Elias och Gustaf, fullt medvetna om sina föregångare och rötter.
Klockan halv tre tonar dj:n ut sin sista låt. Gustav och Elias trycker igång farkosten som ska föra kvällen vidare ut i oändligheten. 15 sekunder virveltrumma, sedan en bastrumma så djup att spökena vaknar till liv. Suggestionen är a och o. Elias och Gustaf vet exakt när de ska trycka på sequencern och repetera orden ”we love you, we love you, we love you”. Det är en kärleksförklaring som inte gör en generad, men som påminner en om att bakom sin maskinförklädnad är musiken mänsklig. Vilket man inte riktigt kan säga om spökena som dansar omkring mig.
