Gentrifieringen på stans nattklubbar kväver utelivet. Även när det kommer till åldersvariation. Anna Norström är på väg mot utelivspensionering men tänker inte ge upp så lätt.
Nyligen träffade jag nattklubbsdrottningen Alexandra Charles. Hennes ställens framgångar under sena 1960-talet byggde främst på en sak: En riktigt bra blandad cocktail av gäster. Istället för att utelivet skulle domineras av de ”slipsnissar” som hängde ute då så bjöd hon in alla möjliga typer. En viss kvot nissar välkomnades men sida vid sida med folk från förorten, turister, kändisar… you name it. Det var buggande sjuttioplussare jämte diskons första unga generation – en succé!
Folk som aldrig förr hade socialiserat med varandra gjorde det nu – och de var välkomna så länge de tillförde festen något. Det var Stockholm 1968 och i dörren på Alexandra’s rådde Studio 54-kultur.
Men hur ser det ut nu? Förutom att Stockholms uteliv fortfarande är otroligt segregerat och på många håll diskriminerande, särskilt när det kommer till hudfärg och bakgrund. Var är mixen av människor i olika åldrar? Finns det någon över 50 ute i stan annat än på Stureplan?
Sverige är så otroligt inrutat när det kommer till utelivet. I åldrar också såklart. Klubbarnas åldersfönster blir mindre och mindre – 18-23, 23-26 och ett sjok med nyblivna 30+-singlar festar var och en för sig.
"Det var en av mitt livs bästa utekvällar"
Jag kommer ihåg en festkväll på en nattklubb på Ibiza då det bord som röjde mest bestod av ett gäng 85-åringar. De dansade stående i sina stolar till elektronisk dansmusik som släppts samtida som deras barnbarnsbarn. De skålade så gin&tonicsen skvätte över kidsen som glatt dansade bredvid och lät sig bli uppbjudna av dem. Det var en av mitt livs bästa utekvällar.
Nu tänker du att om någonstans det här sker så är det just på Ibiza. Men jag har sett det här på så många andra platser i världen. Senast i Tel Aviv, och på dansgolv i såväl Buenos Aires som Barcelona. Farfar rockar loss på dansgolvet, mormor köper en shotsbricka. Inga konstigheter.
Hela Sveriges nattliv verkar dock inte drabbat av åldersdiskriminering. Jag tror att det är ett storstadsproblem. I Visby eller Åre till exempel finns ett mycket bredare åldersspann på krogen – här är det inte otänkbart att man chittchattar med någon som är dubbelt så gammal som en själv i baren.
Till skillnad från till exempel Stockholm där att gå ut är som att djupdyka ner i en Restylan-reklam. Har du passerat 35 är det bara att gå hem. Har en yngre partner under de äldre oskrivna åldersgränserna så får du vara kvar på nåder.
Men tänk vad mycket roligare det blir på fest när man är olika. I ålder, hudfärg, bakgrund och sexuell läggning. Jag tror det är dags att vi kliver utanför boxen – ta med mormor ut nästa gång! Visa pappa att rave har lämnat 90-talet och numer kan te sig som en vanlig utekväll. Och bjud mamma på inträdet.
Först då kommer klubbarrangörer och krögare att lyssna på efterfrågan. Och så skapar vi tillsammans en mer tillåtande utelivskultur.
