Foto: Frida Salomonsson
Nätverket Yes In My BackYard är trötta på fega politiker, snåla byggare och bakåtsträvande stadsbor. De vill förtäta och bygga mer, både på bredden och höjden.
Vad står Yimby för?
– Vi förespråkar en positivare inställning till byggplaner och arbetar mot en större förtätning av svenska storstäder, säger Gustav Svärd, styrelseordförande för Yimby, ett partipolitiskt obundet nätverk som verkar för fler nybyggen av bostäder. Namnet anspelar på ”Nimbys” (Not in my backyard), ett uttryck engelska politiker myntade på sextiotalet om personer positivt inställda till nybyggen, men inte på deras egna bakgårdar. Vi tycker precis tvärt om.
Varför förtäta istället för att bygga ut?
– Flera studier pekar på att storstadsbor värderar närhet till stad, kommunikation och livsstilshöjande faktorer som matbutiker, dagis, skola, kultur och restauranger högst. Stora naturområden kommer långt ner på listan. Få, eller inga alls, förespråkar fler förorter där motorvägar fungerar som navelsträngar till innerstan. Titta på Rinkeby i Stockholm till exempel, fram tills nu har det inte gått att åka från förorten med moped, utan endast bil och cykel. Ingen vill bo så isolerat. Förtätningar ökar antalet människor på gatan och områden blir tryggare. Fler boende på samma ställe ger också anledning till bättre kommunikation, vilket gör området attraktivare och minskar dessutom antalet transporter.
Det låter onekligen bra. Vilka negativa aspekter finns?
– Det beror på resultatet. Men även den mest perfekta förtätningen gör i förlängningen att folk får längre till naturen. Det kan även vara svårt att hantera naturkatastrofer som monsunregn, eftersom antalet bäckar och grönytor som kan suga upp vattnet är begränsade. Lyckligtvis har vi inte så mycket monsunregn i Sverige.
Vilket är era motståndares skjutjärnsargument?
– ”Allt behöver inte vara stad” är en kommentar vi ofta får höra. Men andelen stadsyta i Sverige är försvinnande liten. I Stockholm är det exempelvis bara 15 procent som bor i stadsmiljö, resten är förortsbor. Därefter är många rädda för höghus på fel ställen.
Kan du förstå det?
– Ja, vi förespråkar inte skyskrapor i Gamla stan, men kanske Centralen? Det gäller att placera dem rätt.
Yimby talar generellt för höghus, men byggare påstår ofta att det är för dyrt, vad beror det på?
– Det blir dyrare per hus, ja, men ofta beroende på hur kommunen tar betalt. Idag struktureras avgifterna kring plan och bygg, vilket leder till täthetsböter. Kort – du betalar mer om du vill bygga mer. I långa loppet gör det att byggare vill maximera vinsten per kvadrat-meter, istället för att bygga fler bostäder. Det är dock ingen naturlag. I andra länder byggs jättemycket höghus för att tjäna pengar, i asiatiska megastäder byggs exempelvis massvis med höga bostadshus med profit som motivation.
Hur ser mediebilden av nybyggen ut?
– Det är en anledning till varför vi startade – vi såg att media speglade en väldigt negativ bild av nybyggen. Detta var cirka sju år sedan. Mediebilden dominerades då av byggherrar och politiker som ville bygga monument av dem själva, samtidigt som ”folket” febrilt försökte motsätta sig. Trots att många tyckte att nybyggen var positivt! Idag finns fler grupperingar som är för nybyggen vilket också präglar rapporteringen.
Hur lätt kan grannar stoppa nybyggen?
– Grannar får överklaga avgiftsfritt eftersom de räknas som sakägare. Det kan skjuta på projekt i flera år. När motorvägstunneln vid Norra länken skulle byggas sköts projektet upp under ett helt decennium, på grund av att en enda granne klagade.
Hur skulle du effektivisera grannfrågan?
– En stor anledning till grannars ängslighet är ovissheten om vad som kommer att byggas näst. Varje gång en plan ändras blir det nya bud. Jag tror att stadsplaner måste bli större och långsiktigare, så att grannar kan känna trygghet och därmed bli mer positivt inställda. Vi behöver gå ifrån frimärksplanering till stadsplanering, istället för att planera, debattera, överklaga och bygga ett hus i taget. Mer långsiktighet, demokratisk kontroll av stadens utveckling och bättre konkurrens kan pressa ner priserna.
Är det någon du inte vill ha på din bakgård?
– Jag skulle inte bli överlycklig om hundra av Sveriges mest kriminella brottslingar flyttade dit. Men generellt, nej, jag motsätter mig ingen speciell. Det gäller att sprida ut olika typer av människor i olika områden för att motverka segregation och negativa effekter. Se på Mariatorget på Södermalm, där öppnade två härbärgen och narkotikavård i samma kvarter. Det var inte så lyckat.
Hur skiljer sig bostadssituationen i Stockholm, Göteborg och Malmö?
– Stockholm växer mest och har därför störst bostadsbrist. Generellt har städerna olika strukturella utgångspunkter; Malmö har fördelen att staden redan är rätt kompakt. Rosengård ligger exempelvis inom cykelavstånd, vilket gör området lättare att integrera än Norsborg som ligger en mil utanför Stockholm. Göteborg har älven med fartygstrafik vilket är en utmaning när det kommer till att integrera Hisingen. Det ser lite olika ut, men alla städer har bostadsbrist.
Vilken utveckling är du själv mest orolig över?
– I London och New York köps nybyggda lägenheter i miljardklassen upp av personer som inte bor där. Det har resulterat i investeringsområden, i praktiken spökstäder, något som vore hemskt för svenska storstäder.
Vilka städer är bäst?
– Jag gillar Köpenhamn och Berlin. Köpenhamn övergår sakta till förorter och Berlin är byggt för att vara stort. Där tar inte staden slut som i Stockholm.
I varje nummer fram till riksdagsvalet tar Nöjesguiden på ett eller annat sätt upp bostadsfrågan. Mer på ämnet hittas på nojesguiden.se/bostadskrisen.
Nathalie Borgman Peters
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2014.
