Foto: Kristian Löveborg
Så här dagen innan jul ägnar sig Nöjesguiden.se åt sin favoritaktivitet: tomtegrillning. Vi stämde träff med NK-tomten för att förhöra oss om vad som står högst på barnens önskelistor och hur en varuhustomte ser på den utbredda materialismen hos dagens unga.
När Nöjesguiden.se:s utsända kommer till NK:s barnavdelning klockan tio i tolv står tomtens stol tom. En skylt meddelar att han är och äter gröt. Efter en runda i butiken och spaning på saker som blinkar och snurrar är det dags att försvara köplatsen. En flicka i treårsåldern har nämligen dykt upp och sitter och målar med tuschpennor i väntan på tomten. Undertecknad blir tvungen att tränga sig före. What can you do. Vi har faktiskt bestämt tid.
Tre minuter i tolv kommer tomten stegande från konferensavdelningen till sin rättmätiga plats bland läderjackorna i barnstorlek. Hans mantel är vinröd och oväntat prålig. Han sveper en Loka, hälsar med en djup, distinkt östgötsk röst och sträcker fram handen. Handslaget är fast och tryggt. Rätt så tomtigt.
Vilka är de vanligaste önskningarna i år?
- Det är stor variation. Men de gillar det här med elektricitet har jag förstått. Det är mycket IT-julklappar. Och prinsessor är väldigt populära. Prinsessklänningar och skor och kronor. Det finns något som heter blade någonting som är populärt, som man snurrar och så åker det runt på golvet tror jag. Och så lego naturligtvis, och poliser och brandbilar och flygplan.
Inte morphsuits?
- Eh... de bokstäverna har aldrig nått mitt öra. De flesta barn som kommer hit är ju väldigt små, bara tre, fyra år, så de känner väl inte till alla såna där uttryck.
Vad är den intressantaste önskningen hittills?
- När de önskar sig fred på jorden, det är intressant. Men i den här åldern har de ju inte mycket aning om världen, så de önskar sig sådant som finns hemma. Men det finns de som är lite äldre som kommer hit och har tänkt till lite, till exempel för några veckor sedan var det någon som sa: ”Jag skulle önska att morfar kom tillbaka.”
Händer det att ett barn är uppenbart girigt och bortskämt och önskar sig tusen hästar eller något?
- Ja, det inträffar väl...
Vad gör du då?
- Man får väl prata med dem och fråga vad de menar, och försöka få dem att fundera på ett och annat... men i den här åldern fyra, fem är det inte många som funderar på välgörenhet direkt.
Så de är materialister helt enkelt?
- Nej, de är nog som vanlig allmänhet skulle jag säga.
Har du fått någon riktigt extravagant önskning?
- Ja, det är ju inte ovanligt att de ska åka till Asien och alla möjliga värlsdelar. Det är väldigt få som ska till Skärholmen när man frågar var de ska fira jul eller vart de vill åka.
Det här med tomtar på varuhus är ju en amerikansk tradition från början. Hur skiljer sig den svenska varuhustomten från den amerikanska?
– Vi är de riktiga. De där Hollywoodvarianterna – nej.
De är wannabes?
- Så heter det kanske.
Har du någon minnesvärd anekdot från dina fyra år på NK?
- Det har inträffat att det kommer damer som är lite äldre om man säger så, och de har önskat sig... ja, någon ville att jag skulle hjälpa till att bilda familj. Jag fick svara att det är lite svårt att göra det i mitt gebit.
Vi önskar att Ashlee Simpson inte ska ge ut någon skiva nästa år. Kan du uppfylla det?
- Jag får ju prata med han då, eller hon... vilket är det?
Det är en hon.
- Ja jag får väl prata med henne och säga att ”de tycker inte att du ska ge ut någon skiva”, så får vi se vad hon gör. Det kan man inte bestämma så där rakt upp och ner, men jag kan ju fråga henne.
Så du gör ett försök?
- Jajamensan, det får jag göra.
