Årets bästa svenska filmer

1. Darling

Regi: Johan Kling
Formsäkerhet är sannerligen ingen garanti för kvalitet. Icke desto mindre var det den dominerande känslan när vi förra sommaren fick tjuvkika på första halvtimmen av Spacer-mannen Johan Klings regidebut — en film med total kontroll över sina gester, uttryck och mål. Darling, om Michelle Meadows och Michael Segerströms märkliga möte mitte emellan Laroy-notor och Donken-kartonger, bevisar, om inget annat, att svensk film kan beröra annat än sambomisär, körsång och Rolf Lassgårds lurvdans, och ändå blir en kolossal succé. Whit Stillman på svenska för den som vill. Men framför allt tätt, eget och med en etnologisk skärpa som är oomtvistlig.

2. Du levande

Regi: Roy Andersson
När Sibyllegatans store pseudorealist Roy Andersson gör sin fjärde film på nästan fyrtio år är det med ett lite lättare handlag än sist. Annars känns det mesta igen; samhällsanalys, sjuttiotalskamrerer, lakoniska vardagsfraser (som när mannen som är på väg att spännas fast i elektriska stolen ombeds “tänka på något annat“) och imponerande kulissbyggen i disigt beige färgskala. 46 tablåer som allesammans samlas under mottot “Människa är människas glädje”, ett gammalt visdomsord från Eddan, och inleds med Goethes ord “Gläds då, du levande, i din ljuvt uppvärmda säng innan Lethes iskalla våg slickar din flyende fot.“ Samuel Beckett sade att kvinnan föder gränsle över en grav. Roy Andersson visar på ett gripande sätt människans ambivalens inför hur man bäst fyller tiden det tar att falla fritt.

3. Kid Svensk

Regi: Nanna Huolman
Tänk att det ändå finns vettig svensk ungdomsfilm. Kid Svensk är välskriven — med repliker som inte skaver i öronen — välregisserad, och smärtsamt välspelad. Egentligen är det banalt. Kirsi vill inte heta Kirsi och prata finska, alltså föds Kid Svensk, som sedan måste åka till Finland över sommaren. Föräldratrauma, förälskelse och förvirring. Men Huolman fyller Kid med stora svåra känslor, och Mia Saarinen lyckas spela dem med små små drag. Invandrarproblematik i all ära — smärtan är allmängiltig.


Bubblare: Inte en enda svensk film förtjänar uppmärksamhet utöver de tre här ovan. 2007 måste ha varit det svagaste svenska filmåret på länge. Eller vad sägs om Beck – den svaga länken, Gangster, Tatuerad torso, Underbar och älskad av alla, Järnets änglar…


Framröstade av Nöjesguidens filmskribenter Niklas Eriksson, Hannes Dükler, Julia Skott och Erik Augustin Palm