Årets bästa skivor 2004

Den ene knarkar bort sitt liv och gör magisk rockmusik, den andre känsloknarkar mest men hans musik är minst lika magisk. Vi pratar om Pete Doherty i The Libertines och Jens Lekman, upphovsmännen bakom årets bästa utländska och svenska album. Listorna är framröstade av Nöjesguidens skivredaktion i november 2004: Emil Arvidson, Quetzala Blanco, Patrik Forshage och Tom Pyl. Utländska 1. The Libertines The Libertines Rough Trade/Border The Libertines handlar bara till viss del om knark och rykten som ljuder högre än deras omedelbara och storartade musik. Munspel, djungelvrål, popmelodier och rockblås utan modskomplex gör den här skivan lätt att avguda samtidigt som singeln [I]Last Post On the Bugle[/I] är det främsta beviset på att bluesmannen och frontfiguren Pete Doherty måste ha rasat käpprakt ner från Johnny Thunders axlar. 2. Morrissey You Are the Quarry Attack/Sanctuary/BMG Sju års väntan var över, Steven Patrick Morrissey hade skivkontrakt igen och den nya skivan var eh annorlunda. Enklare både i text och musik, mer lättillgänglig, polerad, experimentell (tvärflöjt!) och rätt så rockig. Men till slut spelade ingenting av det där någon roll och en stor stund musik växte fram. [I]You Are the Quarry[/I] var arg, nedstämd, besviken, kärleksfull och självgod -- allt det vi lärt oss älska med ett nytt Morrissey-album. En klockren comeback. 3. R. Kelly Happy People/U Saved Me Jive/BMG R. Kelly gjorde sitt bästa i år igen. Han kraschade sin turné med Jay-Z för att han inte var nöjd med belysningen, under vilken han tidigare uppträtt framför ett "gult vattenfall" som fick rockjournalister att associera till Kellys rättsliga problem med just golden showers. Han skrev sina nödrim. Han gjorde en låt som hette [I]Africa[/I], där han joddlar sig igenom shouts till alla Afrikas länder till en "etnisk" bakgrund. Och han gjorde årets bästa soulskiva. Två gånger. 4. Ron Sexsmith Retriever Nettwerk/V2 Ron är inte beredd att förlora den här känslan han har funnit. Han undrar hur man ska kunna misslyckas med någon som du i närheten och ser sen morgondagen i hennes ögon, ser sin framtid där. Kärleksbetygelser har sällan varit så hjärtskärande ärliga som på mästerliga [I]Retriever[/I]. 5. Phoenix Alphabetical Source/Virgin Plötsligt var det Paris som var Staden igen. Varje hårstrå på rätt plats var Frisyren. Skjortan ordentligt instoppad och knäppt var Klädstilen, och Hall & Oates var Bandet. Allt för att Sofia Coppola envisas med att fylla sina filmer med sofistikerad och välputsad pop från Phoenix. 6. The Divine Comedy Absent Friends Parlophone/EMI Elegant, elegantare, Neil Hannon. I Scott Walkers fotspår släppte Divine Comedy sitt kanske grannaste album hittills, med musik värdig att ackompanjera vilken kostymfilm som helst, men aldrig med ett uns av tillbakahållna känslor. Tvärtom, här samsades lidelsefulla historier om att hitta sin nyfunna flicka i säng med sin bästa vän med dito om glada goter. 7. Kanye West The College Dropout Roc-A-Fella/Universal [I]The College Dropout[/I] var under ett annars ganska ljummet år för list-rap Det Stora Priset. Den var så bra att den delvis puttade hiphopen i en helt annan riktning, problemet var bara att ingen annan var lika smart och rolig som Kanye, så han stod rätt ensam i sin ryggsäck-som-är-Louis Vuitton-genre. Hiphop "räddas" minst en gång om året, men sällan på ett så här självklart och lysande sätt. 8. Dizzee Rascal Showtime XL/Playground Det har egentligen inte hänt jättemycket sen förra gången. Dizzee har blivit en lite bättre rappare, delar av hans publik har blivit lite mer blasé och orkar inte komma på fler metaforer för musiken han gör, och [I]Showtime[/I] är lite, lite mer en produkt för hela världen än för delar av London. Små förbättringar på något från början helt lysande. 9. Ray Lamontagne Trouble Echo/Playground En vanlig missuppfattning när man pratar om singer och songwriter-män i 30-årsåldern är att allt är så förbaskat mysigt. Årets nykomling Ray Lamontanges låtar är så långt man kan komma från varma filtar att linda in sig i, hans hjärtskärande countrypop är snarare stomipåsar som är omöjliga att värja sig ifrån. 10. The Hidden Cameras Mississauga Goddam Rough Trade/Border Åtta man starka The Hidden Cameras har en repertoar som inte är att leka med. Trallvänliga poplåtar, kärlekshymner, Housemartins-tryckare, lyriska handklappstakter, discodans, hurtiga stråkar, rasslande tamburiner och texter som slår knockout -- allt tar sin självklara plats här. 11. Ghostface The Pretty Toney Album Def Jam/Universal Soulsamplingar. Nej inte bara fragment, basgångar, uppspeedade röster eller breaks, här pratar vi hela klassiker, Delfonics, Esther Williams och 15-talet till. Som den mest perfekta soulsamling förgylld av Ghostfaces (nu utan mördarsuffixet) hesa frustrerade rap som aldrig ville släppa taget. 12. Feist Let it die Polydor/Universal Med en perfekt täppt röst som andas i samma luftrum som Jane Birkin så sjunger 28-åriga Leslie Feist bittersöta lo-fi låtar, komponerar små bossa-nova stycken, vänder ut och in på Bee Gees skäggklassiker [I]Inside And Out[/I] och gör Ron Sexsmiths [I]Secret Heart[/I] till ren och skär gospel. Behjärtansvärt. 13. Superpitcher Here Comes Love Kompakt/Import Superpitcher är bolaget Kompakts lätt störda romantiker, en Kölns Bryan Ferry som bestämde sig för att sjunga själv på alla låtar när han äntligen fick släppa sitt debutalbum. [I]Here Comes Love[/I] är konstig. Superpitcher lägger lager av klockspel och allmänt dis över sina dova produktioner, och spelar själv en blond liten kille som står ensam i ett hörn på klubben och gråter sin mascara nerför kinderna. En fantastisk missuppfattning av genren techno. 14. Franz Ferdinand Franz Ferdinand Domino/Playground I en mystisk timewarp fördes ett antal bleka konststudenter i Glasgow plötsligt tillbaka till det tidiga 80-talet. Franz Ferdinand gör det bästa av situationen, och poserar glatt med tidstypiska taktbyten och kostymer medan de låtsas vara lillebröder till Josef K. Precis som begrepp som "punkfunk" hade sånt naturligtvis lockat till okontrollerbara gapskratt, om vi bara kunnat sluta dansa. 15. Kings of Convenience Riot On An Empty Street Source/Virgin De två tystlåtna norrmännen Erlend Øye och Eirik Glambek Bøe har detta år rullat ut den böjligaste silkesmattan i mannaminne. Där tassar Simon & Garfunkel fram hand i hand medan Erlend Øye och hans kompanjon gör honnör åt de stillsamma stråkarna, skålar till cocktailrytmerna och tillsammans med gästsångerskan Feist tar de ett djupt andetag för att revidera historien om välsammansatta, oemotståndliga stämsånger. 16. Scissor Sisters Scissor Sisters Polydor/Universal "Billig", "Kitsch", "Osmaklig" och "ELO" är ord som konstruerades för att kunna beskriva Scissor Sisters discovariant av glampop. Och det var ju just sånt vi behövde år 2004. Räkna inte med någon storslagen uppföljare, och inbilla dig inte att skivan kommer att ha ett högt andrahandsvärde. Men det spelar ju ingen roll -- i år är Scissor Sisters oemotståndliga. 17. Ada Blondie Areal/Import Ada är en tysk indietjej som gör dansmusik, men hon kan aldrig hålla sig från att spraya den med drömska melodier och Yeah Yeah Yeahs-texter. [I]Blondie[/I] är i sin tur en både logisk och fantastisk sammanfattning av Köln-technons intensiva kärleksaffär med popmelodier. 18. Tom Waits Real Gone Anti-/Border När Tom Waits ställer in pianot i garderoben till förmån för turntables, sin egen human beatbox-prototyp och Marc Ribots gitarr blir hans distorterade funk, förvrängda blues och vanartiga rocksteady till och med skevare än på [I]The Bone Machine[/I]. Helt väck. 19. Badly Drawn Boy One Plus One Is One XL/Playground Mössan är på, skägget sitter där det ska, sången är klar och stark. Inte mycket har hänt sen mästerverket [I]Have You Fed the Fish?[/I] knep förstaplatsen på den här listan för två år sedan. Ja förutom att Damon Gough befäster sin position som en av vår tids största sångare och låtskrivare. [I]One Plus One Is One[/I] är samma vackra vemod som Badly Drawn Boy skämt bort oss med på fyra album nu. 20. Al Green I Can't Stop Blue Note/EMI För första gången sen början av 90-talet sjunger pastor Al Green om kvinnor igen. I sällskap av demonproducenten Willie Mitchell drar Al enträget ut dig på dansgolvet för att dansa vilt till [I]I've Been Thinking About You[/I], drar dig tätt intill när smäktande soulballader tar sig ton och följer dig till dörren med blås, orglar och sval bas. Som det anstår en gentleman. 21. Khonnor Handwriting Type/dotshop.se Connor Kirby-Long är en av de första i den senaste brus/electronica/laptop-vågen att slänga upp sitt hjärta och alla dess patetiskt uppriktiga överdrifter för allmän beskådan. Khonnor gillar David Sylvian, men är bara en tredjedel så gammal som honom, vilket hörs. [I]Handwriting[/I] är den där perfekta kombinationen mellan electronica och pop som vi tjatat så mycket om i år. 22. Magnetic Fields i Nonesuch/Warner Fjorton sånger skrivna ur ett jag-perspektiv, samtliga med engelskans pronomen "I" som begynnelsebokstav, antyder att Stephin Merritt är en aning självupptagen. Ljuva melodier, arrangerade som allt från menuett via nattklubbsjazz till syntpop antyder att Stephin Merritt har all anledning att vara självupptagen. Humor hör hemma i musik -- när det är så här subtilt. 23. A Girl Called Eddy A Girl Called Eddy Anti-/Border Erin Moran gillar Dusty Springfield, kallas Eddy och äger vokalistveteranens trygghet att hålla igen och sedan fortsätta hålla igen. På sin debut sjunger hon klassiskt orkestrerade sånger vars stämningar, melodier och dystra lyrik omedelbart placerar henne intill stora vokalartister som Scott Walker och en ung Morrissey. 24. The Streets A Grand Don't Come For Free 679/Warner Entusiastiska 2-Tone-nostalgiker, Sham 69-övervintrare och Ray Davies-konnässörer tvingade för två år sedan dansande UK garagekids att älska crossover-fenomenet The Streets i smyg och varje natt förneka honom tre gånger innan tuppen gol. I år är Mike Skinner förstås än mer passé, när han adderar pianoballader och bygger en minimusikal. Så gissa om rättrogna grime-talibaner fördömer honom ännu hårdare, åtminstone officiellt. 25. Lambchop Awcmon/Noyoucmon Cityslang/Virgin Efter [I]Is A Woman[/I] bestämde sig den gamla snickaren Kurt Wagner för att skriva en låt om dagen, varje dag. Någonstans på vägen blev den här kött- och potatis-tanken insvept i stora stråkarrangemang och de vanliga Lambchop-drömmarna om den perfekta soullåten. Men det allra bästa med [I]Awcmon/Noyoucmon[/I] är att den går från Bacharach till Curtis Mayfield till ett förstrött Black Sabbath-riff utan att någonsin blinka. 26. Slum Village - Detroit Deli (Barak/Capitol) 27. Robag Wruhme - Wuzzelbud "KK" (Musik Krause/Import) 28. Steve Earle - The Revolution Starts... Now (Ryko/Showtime) 29. Ed Harcourt - Strangers (Heavenly/EMI) 30. Jill Scott - Beautifully Human: Words and Sounds vol. 2 (Hidden Beach/Sony) 31. O Lamm - Hello Spiral (Active Suspension/dotshop.se) 32. Sonic Youth - Sonic Nurse (Geffen/Universal) 33. Richardo Villalobos - The Au Harem D'Archimède (Perkin/Import) 34. Carla Bruni - Quelqu'un M'a Dit (Naïve/V2) 35. John Legend - Get Lifted (Columbia/Sony) 36. Junior Boys - Last Exit (Kin/dotshop.se) 37. Giant Sand - Is All Over the Map (Thrill Jockey/Border) 38. Fennesz - Venice (Touch/dotshop.se) 39. Blues Explosion - Damage (Mute/EMI) 40. Micah P Hinson - Micah P Hinson And the Gospel of Progress (Sketchbook/Import) 41. James Yorkston - Just Beyond the River (Domino/Playground) 42. M.I.A. - Schwarzweiß (Sub Static/Import) 43. Eagles of Death Metal - Peace Love Death Metal (Southern/Import) 44. Raphael Saadiq - As Ray Ray (Pookie/Playground) 45. Tim Mcgraw - Live Like You Were Dying (Curb/Import) 46. Hypo - Random Veneziano (Active Suspension/dotshop.se) 47. Cocorosie - La Maison De Mon Reve (Touch & Go/Border) 48. Devendra Banhart - Rejoicing In the Hands (XL/Playground) 49. Dr John - N'awlinz Dis Dat Or D'udda (Palophone/EMI) 50. The Thrills - Let's Bottle Bohemia (Virgin) Svenska 1. Jens Lekman When I Said I Wanted to Be Your Dog Service/Border Så, det är den här killen, Rocky Dennis. Han går från indiesiten Twisterella till Trackslistan så snabbt att ingen hinner ställa in, eller om, sina smakpreferenser. Istället blir det kollektiv dåndimp. Han byter namn. Han är Jens Lekman, mannen som släpper Album. Då blir han i mångas ögon ännu bättre. I andras ögon blir han bättre för att han under sommaren har en stråhatt och en ukulele väldigt nära kroppen. Varför tycker ni så mycket om honom? Vet inte. Varför vi gör det? Så många saker (Arthur Russell-covers, lyxpop, känsloknarkande), men [I]When I Said I Wanted to Be Your Dog[/I] är en sån svensk klassiker också. 2. Mattias Alkberg BD Tunaskolan Planekonomi Klassiska svenska punkskivor trodde vi var något som skapades för mer än 20 år sedan. Men Mattias Alkberg klämmer till med en så personlig variant av den urgamla konsten provinspunk, komplett med moderathat och skildringar av både Luleå och Sundbyberg, att vi letar upp våra gamla skinnpajar övermålade med slagord och ockuperar Oasen en gång till. 3. Stina Nordenstam The World Is Saved A Walk In the Park/V2 Att skygga Stina Nordenstam valde att komma tillbaka hösten 2004 var verkligen inte en dag för sent. Hennes skira röst spelar huvudrollen i den nästan filmiska musiken där även trasig triphop, knottriga beats och den ständiga kärleksaffären till jazzen gör den här skivan till något av det absolut vackraste som släppts i år. 4. Fibes, Oh Fibes! Still Fresh Pluxemburg/Playground Christian Olsson och hans göteborgska rockband Fibes, Oh Fibes! gör blåögd soul som du inte hört den förut. Ett helt debutalbum där Christians nötta och mångfacetterade röst laddar ur gynnad av pianoslingor, ovärderliga melodier och bitska texter. Och när de på sina konserter släpar med sig en tiomanna stor kör har de verkligen överträffat sig själva. 5. Deportees All Prayed Up Dolores/EMI Countryns intåg i det svenska poprummet må ha dragits igång av Christian Kjellvander och hans genombrottsskiva [I]Songs From A Two-Room Chapel[/I] för två år sedan, men det var med syskonbandet Deportees som den fick fotfäste. [I]All Prayed Up[/I] är slidegitarr uppbackad av soul blandat med en stor dos norrländskt vemod och tveklöst en av årets allra starkaste debuter. 6. Marit Bergman Baby Dry Your Eye RCA/BMG Året var ännu en gång Marit Bergmans. Både konserterna och hennes skiva dominerade varenda brustet, lagat, hoppfullt och indiefierat hjärta, från riviga radiohitten [I]Adios Amigos[/I] till hennes cover av Harold Melvin & The Blue Notes [I]Dont Leave Me This Way[/I] -- Marit håller alltid smärtsamt hög klass. 7. Andreas Tilliander World Industries Pluxemburg/Playground De tre fantastiska skivorna som Andreas Tilliander har gjort i år tar nästan ut varandra, men [I]World Industries[/I] höjer sig med sin technoPOP över allt fint knaster och brus. Det är inget "ett steg i rätt riktning", utan bara ett stort steg över till en annan plats, från introvert till extremt extrovert, och det är fulländning redan vid första försöket. 8. Ison & Fille Ison & Fille Hemmalaget/Playground Ebba Grön satte stockholmsförorten Rågsved på kartan, Ison & Fille sätter fokus på nästan hela södra röda linjen. Bredäng, Vårberg, uppväxttiden, kärleken och festen får sin beskärda del. 2002 års debut [I]Vår sida av stan[/I] har fått en mer än värdig uppföljare och den självbetitlade andraskivan befäster Ison & Filles status som Sveriges just nu bästa hiphopgrupp. 9. Soundtrack of Our Lives Origin (Part I) Warner Sveriges enda riktiga rockband med Sveriges enda riktiga rockkung är tillbaka, ännu tuffare och ännu rakare. Psykedelian har fått ge vika för riff och en Jane Birkin-duett -- den här gången ställer sig Soundtrack of Our Lives mitt i vägen. Ve den som inte har förstånd att veja. 10. The Plan Embrace Me Beauty Majesty/EMI Theodor Jensen kvider som ingen annan, fläker ut sitt liv som ingen annan, kapitulerar som ingen annan. Till strama luftiga elgitarrer, majestätiska orgelslingor och avslappnat blås. Känslan av att vara hemma med någons innersta tankar som enda sällskap blir sällan större än på The Plans andra skiva [I]Embrace Me Beauty[/I]. 11. Nicolai Dunger - Here's My Song, You Can Have It...I Don't Want It Anymore / Yours 4-Ever Nicolai Dunger (Dolores/Virgin) 12. [ingenting] - Ingenting duger (Labrador/Border) 13. Patrik Torsson - Kolväteserenader (Häpna) 14. Autohorse - Shoot the Phone (Make It Happen) 15. Heikki - Heikki 2 (A West Side Fabrication) 16. Mokira - FFT Pop (Cubicfabric/Dotshop.se) 17. A Bossa Elétrica - Eletrificaçáo (Raw Fusion/Playground) 18. Hans Appelqvist - Bremort (Komplott) 19. Promoe - The Long Distance Runner (David vs. Goliath) 20. Goran Kajfes - Headspin (Amigo)