Almost famous - Emily McWilliam’s Desert Soul

10:03 27 Sep 2007

Då: Spridda själar med musikaliska ambitioner fördolda eller enbart delvis utlevda. Nu: En MySpace-sida, svartvita foton och 1592 kompisar. Fyra killar hittar en tjej som kan sjunga och vars exotiska namn de tycker passar att titulera ett häftigt band. Den svårmodssexiga replokalen Atlantis. Sedan: Dödgrävare i Alingsås.
Emily McWilliam’s Desert Soul har på bara ett år smält samman till en oskiljaktig tennsoldatarmé och börjat attackera en ännu ganska knapp publik med ljuv och depressiv och alternativ rock. Nu ska de ta sig an Sverige på riktigt, har de fått för sig, med självförtroenden som bara de har som lyckats få 1592 kompisar att känna ”Gud, det är mig de sjunger om”. Och visst, låttitlar som Distant Lover, Soul Survivor och Generations to Burn kan nog bli skitsnygga att tapetsera ytterligare en fräsch fondvägg med på O-baren den 1 oktober. För som vi alla vet: Vissa MySpace-band har det, andra inte. Emily McWilliam’s Desert Soul har det! Faktiskt.
Olle Nyman, vilka är Emily McWilliam’s Desert Soul?
— Vi är Emily McWilliam’s Desert Soul. Emily McWilliam på sång, Ille Borg på bas, Micke Svensson på rhodes, Andreas Hourdakis på gitarr och mig själv på trummor.
Hur länge har ni spelat tillsammans? Ni låter väldigt samspelta.
— Jag och Andreas har spelat ihop i snart tio år med jazzkollektivet I Hate Your Art och Rock & Roll-statyn USA (Union Of Stoned Anarchists). Vi började spela med Emily för ett år sedan, när ingen av oss egentligen visste att hon kunde sjunga, även om misstankarna fanns där. Micke kom med ett halvår senare genom vår första basist Petter Winnberg och Ille bara två veckor innan vi spelade in på Atlantis. Han och jag har känt varandra sedan vi var 14. Han spelade länge med Viktor de la Torre i Rocksantacruz.
Vad är ert mål med musiken?
— Vi har satsat på att repa in alla låtar och göra fem personer till ett band. Nu ska vi spela lite ute och börja presentera bandet på riktigt. Vad som händer får vi se.
Hur mycket älskar ni Siouxsie and the Banshees?
— Jag tror egentligen inte att någon i bandet har lyssnat särskilt mycket på dem. Våra största influenser är äldre musik. Tanken när vi började som trio var att varva Miles Davis In a silent way med Emilys sång, lite 60- och 70-talspsychadelia och tidig blues som Son House och Howlin’ Wolf. Emily växte upp med Mahalia, Aretha och Ella. Hennes barndom i den saudiarabiska öknen och hennes tio år av modellande i hela världen har väl påverkat henne väldigt mycket både i texter och känsloläge.
Vad kan vi förvänta oss på O-Baren den första oktober?
— Vår spelning om vi lever.
Är det några speciella ni vill nå?
— The mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars and in the middle you see the blue centerlight pop and everybody goes ”Awww!”.
Och vilka vill ni absolut inte ska lyssna?
— Snuten!

Nähä, du visste inte heller om dessa? Se och hör på myspace.com/emilymcwilliam eller på O-baren den 1 oktober

Text:Felicia Jensen
Foto:Niclas Brunzell

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!