Alicia Vikander fantiserar om ledighet

Foto: Johnny Wolin

Du är aktuell med Lisa Langseths nya film Hotell, berätta lite om den.

– Det är min och Lisas andra film och det är den första svenska film jag har gjort på ett tag. Hon bad mig att läsa manuset och frågade om jag ville vara med. Det är en väldigt modig film om människor som kämpar för att kunna leva i sina jag och identiteter och få en känsla för de trauman och svåra situationer som de har gått igenom i sina liv.

Det är ju en ganska personlig film som handlar om svåra teman som ångest och depression, var det något som var svårt att knyta an till?

– Egentligen tror jag att i den roll som jag spelade i Till det som är vackert, Katarina, fanns det mer personliga band som jag kunde relatera till. Erika, den här rollkaraktären, går ju igenom trauman och tillfälligheter som jag aldrig har varit nära, och därför fick jag gå in och göra mycket research, vilket var häftigt. Men självklart tror jag att alla dras med sina egna demoner och mörka rum och dem var jag ju tvungen att dra fram. Mina emotioner är ju mina verktyg.

Det låter som ett problem i sig själv att inte tro sig bära på några problem...

– Ja, och det tror jag också är vad som händer rollkaraktären i den här filmen. Det är lätt att leva ett lyckligt liv och tro att man är väldigt glad men sedan när livet ställs på sin spets uppdagas många personligheter och mörka sidor i en själv som man kanske omedvetet, eller medvetet, har undertryckt. I ett vardagsliv kan man inte gå runt och hantera allting konstant, och det är också det som jag tycker är intressant att filmen tar upp, att man kan välja den personlighet man vill vara, att man kan få välja bort andra sidor för att klara av att leva liksom, vilket jag på ett sätt tror är en ganska terapeutisk idé. 

Du är även på gång med filmen Seventh Son, hur var det att spela in fantasy?

– Det var ju min första studiofilm och min första egentliga utländska roll även om vi i slutändan spelade in Anna Karenina före. Det var ett viktigt steg när jag insåg att jag skulle få göra en så stor produktion, men också just att få göra fantasy. Även om jag vet hur man gör det var det ändå som att jag inte riktigt kunde visualisera hur det verkligen skulle bli att spela in själv. Hur som helst gjordes den inte framför en green screen, vilket man kanske trodde från början, utan på ett ganska klassiskt och gammalt vis. Dante Ferretti, en fantastisk italiensk setdesigner hade byggt upp en hel värld. 

Berätta om SFI-festen i Cannes och att filmproducenten Harvey Weinstein kom dit för att träffa dig men inte blev insläppt? 

– Ja, det hörde jag i alla fall. Jag ska ju göra en film med Harvey nästa år, Tulip Fever, så jag tror att han kom dit med lite folk för att… han springer runt på varenda fest liksom. Tjejen i dörren visste inte riktigt vem han var men på beskrivningen lät det som honom. Men jag tycker att det är lite fint, jag gillar den svenska mentaliteten att rätt ska vara rätt, att alla ska behandlas precis likadant och att det är något som gäller, även under Cannesveckan. 

Känns det som du hittat en bra riktning i livet?

– Det är väl som för alla skådisar. Man vet inte riktigt när man får nästa jobb och allting är väldigt förgängligt. Jag har jobbat extremt mycket det här året så nu känner jag att jag faktiskt måste vara ledig snart. Samtidigt känner jag en enorm vördnad inför faktumet att jag vet vad jag ska göra några månader framöver, det känns som en fantastisk gåva. 

Och nu när du gjort fantasy kan du ju alltid åka runt på mässor och skriva autografer om allt annat skulle skita sig…

– Ja, precis. Jag var ju på Comic Con för två år sedan när vi presenterade Seventh Son. Det var typ den första stora amerikanska intervju jag gjorde, inför 7 000 utklädda människor. Det var roligt, jag gick runt där och log och ville bara uppleva allt och kände att det var så mycket kärlek och sedan går någon förbi och bara “varför har du inte kostym, jävla tönt?”. Åker jag dit en gång till tänker jag också ha kostym.

Hotell har premiär den 4 oktober.

Texten har även publicerats i Nöjesguiden #8.