Alessia Cara om musikbranschen och festhat

För ett tag sedan började Alessia Cara hyllas på musikbloggar världen över, och under onsdagskvällen uppträdde hon på Nöjesguidens och Def Jam Recordings showcase i Hornhuset. 

Vi fick en pratstund med raketstjärnan från Kanada innan hon knockade alla med sitt framträdande.

Din första singel, Here, är ute, och ditt debutalbum är så gott som färdigt. Vad gör du nu?
– Just nu promotar jag singeln, den kom ut för någon månad sedan och bara exploderade, så nu åker jag runt i hela världen för att visa upp mig själv och spela. Samtidigt finslipar vi på albumet, slutmixar, fixar med konvolutet och allt sådant.

Vad gillar du mest med din nya karriär?
– Jag älskar resandet. Jag är från Kanada och har inte varit på så många andra ställen, så att få se till exempel de här delarna av Europa är fantastiskt. Och att uppträda, ibland ser jag att folk sjunger med och kan texterna, det är coolt.

Jag läste en intervju med dig i Rookie Mag där du pratar om självförtroende, och att det tog ett tag för dig att tro på att du är bra på det du gör. Har du höga krav på dig själv?
– Det har jag. Eller, för mig känns det inte som höga krav eftersom det är så jag tycker att det ska vara, men andra tycker nog att jag har höga krav på mig själv. När det gäller musik är jag perfektionist och blir väldigt frustrerad om något inte sitter till hundra procent. Men även kring andra saker, som kroppsuppfattning och alla andra sådana där saker som tjejer ofta går igenom.

Du har sagt att du vill att din musik ska vara stärkande, speciellt för unga människor. Inom vilka områden tror du att unga idag behöver den där extra peppen och uppmuntran?
– Som jag pratade om med kroppsuppfattning och utseende, särskilt för tjejer. Ofta tror vi att det är så viktigt, vilket jag inte tycker att det borde vara. Även det här med att passa in, där vill jag påminna om att du inte behöver pressa in dig i någon särskild kategori eller vara på ett visst sätt.

Alessia gick ut high school 2014, och bestämde sig då för att skjuta upp college ett tag för att istället satsa på musiken. Under hennes sabbatsår blev hon upptäckt av en skivbolagschef och fick skivkontrakt. Hon förespråkar att alltid försöka göra det du brinner för.

– Jag tror på att vara hundra procent lycklig, och ibland gör vi saker bara för att vi tror att vi ska, fast det inte gör oss lyckliga. Jag tycker att alla borde, åtminstone försöka, göra vad de verkligen vill göra. Det är bra att ha en plan B, men kör inte på den direkt. Ofta går det att göra vad som helst om du bara försöker.

Du är nu en potentiell förebild, är det en roll du känner dig bekväm i?
– Det är läskigt, för jag växer ju fortfarande själv. Men om jag blir en bra förebild, visst. Jag hjälper gärna människor.

Vilka är dina förebilder, i livet och inom musiken?
– Min mamma, så klart. Hon kom till ett nytt land när hon var väldigt ung, utan att kunna språket. Hon skaffade jobb och gjorde allting själv, så henne har jag alltid sett upp till. Inom musiken har jag nog aldrig haft någon särskild förebild. Men jag gillar artister med mycket girl power, som Pink och Beyoncé, de är bra förebilder. De är starka och talangfulla och står upp för kvinnor.

Har du några drömsamarbeten?
– Jag skulle älska att jobba med Ed Sheeran. Drake eller Pharrell vore också riktigt coolt. Frank Ocean, Lorde… Jag har en lång lista!

Vad har du lärt dig om musikbranschen, hittills?
– Att den är väldigt liten. Den kan verka stor, men det är en väldigt liten värld där alla känner varandra. Tempot är hektiskt, men också väldigt kul och underhållande.

Många pratar om en mörk baksida av branschen, är det något som skrämmer dig?
– Det gjorde det i början, men jag har haft tur. Mitt skivbolag har aldrig försökt ändra på vem jag är på något sätt. Och jag tror att eftersom jag var rädd för just det, har jag från början varit väldigt tydlig med att, det här är jag, det här är vad jag gör, och that’s it. Det är mitt råd till alla som försöker ta sig in i branschen, att alltid hålla hårt på vem du är och vad du vill och inte vill göra.

Hennes första singel, Here, handlar om en hemmafest hon egentligen inte alls vill vara på. Hon sjunger om att vara obekväm med alla människor hon inte känner och att inte vilja prata med någon. Hon beskriver sig själv som ganska blyg och tillbakadragen, egenskaper som inte helt självklart passar in i den väldigt extroverta underhållningsbranschen.

– Först var det väldigt jobbigt för mig, jag var till exempel van vid att alltid ha min gitarr, och när jag skulle börja uppträda och stå på scenen utan den kände jag mig väldigt naken, jag visste inte vad jag skulle göra av händerna. Det är något som tar tid att öva upp. När det gäller att träffa massa folk, göra intervjuer och sådant, så har det också blivit bättre med tiden. Jag får bara tränga undan att det känns jobbigt ibland. Jag är fortfarande inte helt bekväm med allt det där, men det har blivit bättre. I’m getting there!

Hatar du alla fester?
– Haha, alla tror det. Jag hatar alla fester som är som den jag sjunger om, där alla dricker, dansar till musik jag inte lyssnar på, det är trångt… Dem klarar jag inte av. Jag är inte bra på att prata med främlingar och blir väldigt obekväm i sådana situationer. Fester med mina nära vänner där vi bara hänger och lyssnar på musik gillar jag. Men ja, jag ogillar nog de flesta fester.

Se mingelbilderna från Alessias showcase på Laika, Showcase med Alessia Cara.