Dessutom har Neil Youngs fyra första soloalbum släppts i remastrad form och till lågpris. Harvest är det mest uppenbara valet i bunten, men trots att den utöver söndertjatade Heart of Gold rymmer såväl Emmylou-inhopp som en av världens vackraste junkiesånger i The Needle and the Damage Done är den inte det bästa valet om man absolut måste plocka bara en. Inte heller After The Goldrush är den skivan, trots att den 17-årige Nils Lofgrens mäktiga insatser och trots att titelspåret gör dig andlös med sin skönhet. Minst attraktiv är debuten Neil Young, men även den rymmer fina stunder i såväl Jack Nitzsche-arrangemang som låtarna The Loner och The Old Laughing Lady
Sådana hörnpelare finns också i Townes Van Zandts katalog, som det här året återlanserades av Domin/Playground. Steve Earle hyllade honom med ett fegt coveralbum under året, och genom att utelämna det helt pekade Earle på ett paradoxalt sätt på essensen i Townes Van Zandts sätt att skriva sånger och sjunga, båda delarna utan filter direkt från sin romantiska och djupt sorgsna själ. Hans katalog är som hans liv var, en enda röra, men i den här bunten finns skivorna han gjorde mellan 1968 och 1978, som är de mest helgjutna och som rymmer låtar som Tecumseh Valley (på den fantastiska debuten For The Sake of the Song), den bästa av flera inspelningar av Waiting Around to Die (på tredje albumet Townes Van Zandt), Bo Diddley-standarden Who Do You Love (på Flyin’ Shoes), och på den omistliga Live at the Old Quarter, Houston, Texas finns inte bara superba självklarheter som If I Needed You och Pancho & Lefty utan dessutom underbara mellansnack.
Men årets viktigaste countryåterutgåva är samlingarna Dim Lights, Thick Smoke and Hillbilly Music (Bear Family/Border). De samlar 142 låtar över fem volymer, en per år 1951 – 1955, och har utsökta omslag och den noggrannhet och detaljrikedom som Bear Family-etiketten skämt bort oss med. Ordet ”hillbilly” i titeln räcker inte för att ens börja täcka det som tog sig in på countrylistan under de här åren, och som därmed finns med här. Istället rör sig musikeni förutom alla upptänkliga country-subgenres, också inom popspektrat, rockabilly, easy listening, den tidigaste rock’n’rollen. Bland artisterna sticker förstås Hank Williams, Hank Snow, Lefty Frizzell, Bill Monroe, Red Foley, Kitty Wells, The Louvin Brothers, Johnny Cash, Jimmie Rodgers etc etc ut, för att inte tala om rockpionjärer som Elvis, Bill Haley, och bland alla de självklara och ibland inte lika självklara men fortfarande fantastiska spåren dyker till och med originalet till vad som kom att heta 34:an när den sent omsider översattes till svenska, This Ole House med Stuart Hamblen, upp. Köper du något inom genren i år så köper du de här fem volymerna.
