Kentucky är känt för framför allt två saker – friterad kyckling och bourbon. Nöjesguidens Pelle Tamleht har bilat runt i delstaten för att lära sig mer om framför allt det senare.
Det finns ett uttryck som går Getting lucky in Kentucky som har en minst sagt snuskig och allmänt grov innebörd. Jag är glad att jag kollar upp detta innan jag sätter det som rubrik på mitt reportage eller inför det i min terminologi i tron att jag själv har kommit på det själv. Jag befinner mig nämligen vid tillfället på huvudstaden Louisvilles flygplats, och har precis landat för att tillbringa kommande dagar på vägarna i delstaten som är hemvist till friterad kyckling och bourbon.
Kentucky ligger på gränsen mellan Mellanvästern och södra USA, och är även känd som The Bluegrass State på grund av att det blåskimrande gräset ängsröe som växer rikligt här. Förutom detta och tidigare nämnda kyckling är Kentucky framför allt känd som födelseorten för bourbon. Det är faktiskt så att 96% av all bourbon i världen produceras här, vilket bidrar till en närmast lustig motsättning då Kentucky tillsammans med de intilliggande delstaterna även utgör en del av det som kallas bibelbältet. Av delstatens totalt 120 självbestämmande kommuner, är nämligen majoriteten så kallade dry counties – det vill säga kommuner som förbjuder försäljning av alkoholhaltiga drycker. Samma förhållande råder i den angränsande delstaten Tennessee. Låter det paradoxalt? Det är det.
"Av delstatens totalt 120 självbestämmande kommuner, är majoriteten så kallade dry counties – det vill säga kommuner som förbjuder försäljning av alkoholhaltiga drycker."
För att dra ett exempel så ligger världens största bourbonproducent Jim Beams destilleri i Bullit county, som är ett wet county – det vill säga en kommun där du får sälja alkohol. Som besökare får du därför både prova och köpa med dig spriten hem. Konkurrenten Jack Daniel's däremot produceras i Lynchburg County, som är ett dry county, och här gäller se men inte smaka. Frågan är också hur pass stor skillnad bestämmelserna gör för alkoholkonsumtionen. En tämligen färsk studie i Kentucky visar nämligen föga förvånande att boende i så kallade dry counties i genomsnitt måste köra längre från sina hem för att dricka alkohol, vilket ökar impaired driving exposure, samtidigt är proportionen alkoholrelaterade olyckor i stort sett densamma mellan dry counties och wet counties.
De flesta kommunerna kring Louisville är dock tack och lov wet states, och det är även här det av Kentucky Distillers' Association varumärkesskyddade Bourbon Trail arrangeras, där den som kan visa upp stämplar från samtliga nio deltagande destillerier får en t-shirt. Vi inleder vistelsen på Louisvilles motsvarighet till Kaliforniens Madonna Inn, i form av Jeff Ruby Steak house. En underbart kitschig klyscha till krog där den genmanipulerade hummern är större än en normal svensk schäfer. Bakom pianot sitter en äldre man och spelar Metallicacovers, paradrätten är kött och belysningen är dämpad. På grund av stundande destilleribesök bryter vi emellertid taffeln relativt tidigt, efter en kort visit på en av stadens så kallade dive bars – alltså den där typen av ökända mörka barer som bara serverar alkohol och aldrig egentligen stänger.
På vägen upp till huvudbyggnaden vid Jim Beams destilleri i Clermont, cirka en timme från Louisville, passerar vi både en baptistkyrka och en kyrkogård, som med sitt läge mitt på området liksom bildligen understryker det paradoxala förhållandet i delstaten. Vi möts upp av Fred Noe, arvtagare till destilleriet i nästan rakt nedstigande led. Han bjuder på en historielektion i USAs händelserika destillerihistoria som påverkats starkt av förbudstiden. Under denna (1920-1933) var det strikt förbjudet att tillverka starksprit, vilket gjorde att produktionen av detta med undantag för ett fåtal ljusskygga aktörer stannade av. Lustigt nog gav det samtidigt upphov till en hel del av vår samtida cocktailkultur och framför allt de trendiga speak easy-barer där man serverar spriten i koppar. Detta just av anledningen att kunna mörka vad man dricker om polisen bestämmer sig för att hälsa på.
Fred Noe berättar vidare att för att en whisky ska få kallas just bourbon idag måste den följa ett visst regelverk, i folkmun kallat ABCDEF. A står för att den ska vara producerad i Amerika, vilket såklart diskriminerar resten av världen från att göra detta – och således kanske man mer korrekt ska säga Kentucky står för 96% av all bourbontillverkning i USA. B står iallafall för "barrel", och denna regel innebär att all sprit måste lagras på ett nytt oanvänt fat – dessa skeppas sedan över till Storbritannien för att återanvändas som whiskyfat. C står för "corn", det vill säga majs, och 51% av sädesslaget i whiskyn måste vara just majs för att det ska få kallas bourbon. D för vilken alkoholhalt det som högst får vara destillerat till, nämligen 80%. Även E har med alkoholhalt att göra och betyder att spriten inte får "enter" tunnan med en alkoholhalt över 62,5%. Slutligen syftar F på att flaskan inte får fyllas med en alkoholhalt under 40%. Samtliga dessa regler måste vara uppfyllda, annars kallas det kort och gott whisky.
"Mannen som tar emot oss bär en 9mm-pistol i ett hölster på höften"
På vägen från Jim Beam stannar vi vid en bensinmack för att köpa vatten. Mannen som tar emot oss bär en 9mm-pistol i ett hölster på höften, och visar mer än gärna upp sin pjäs samtidigt som han sticker åt oss några småflaskor Evan Williams. Spritutbudet på macken är i paritet med ett välsorterat Systembolag i en större svensk stad, och jag fingrar suget på en burk Moonshine. Turen går sedan vidare till Bardstown där det finns tillfälle att fördjupa sig ytterligare i sprithistoria och förbudstiden. Här ligger nämligen delstatens ideella whiskymuseum – vägg i vägg med en katolsk pojkskola. Museet är till stor del baserat på donationer och här trängs alltifrån dammiga gamla spritflaskor, till löpsedlar om förförbudstidens kanske största beivrare i form av antialkoholaktivisten Carry Nation, som gjorde sig känd genom att gå runt och panga bardiskar och spritflaskor med baksidan på en yxa. Även denna kvällning tillbringas i Louisville där vi käkar middag på Bourbons Bistro, och fortsätter med drinkar på den välkända baren The Silver Dollar. Den senare är egentligen inget annat än ett ombyggt garage med en bardisk som löper längs hela långsidan.
Det sista stoppet på vår lilla turné är på Maker's Marks ägor utanför Loretto, Marion County, och efter någon timme på snirkliga vägar kommer vi fram till ett vackert sceneri. Även här får vi en historielektion, denna gång av Rob Samuels vars farföräldrar startade verksamheten med pengar de fått genom en tidigare destilleriförsäljning. Efter en misslyckad session i bankvärlden bestämde sig farfar Samuels för att återvända till spritbranschen på en enda premiss – de skulle inte tulla på kvaliteten i något led. Farmor Samuels gick med på det, och medan han stod för spritproduktionen tog hon hand om allt det kreativa kring namngivning och design. Resultatet, vars första batch stod klar nästan ett decennium senare, blev Maker's Mark och än idag görs precis all tillverkning för hand här på plats.
Efter drygt två dygn på vägarna runt i Kentucky bär det vidare till New York, med en känsla av att det nog inte blir mycket mer Amerika än vad jag precis har bevittnat. Vad "Getting lucky in Kentucky" betyder förresten? Det får du googla själv.
Någonting att äta
Jeff Ruby Steak House
Louisville
En riktig klassiker och har du inte besökt denna, har du inte varit i Louisville.
Bistro Bourbon
Louisville
Själfull restaurang med massor av bourbon i en byggnad från 1877.
Talbot Taverna
Bardstown
Snett över gatan från whiskymuseet i Bardstown ligger denna pittoreska taverna.
Någonting att dricka
The Silver Dollar
Louisville
Modern hipsterbar i centrala Louisville.
Freddies 202
Louisville
Har du aldrig besökt en dive bar är det här ett ypperligt tillfälle för det. Öppet från 11 på förmiddagen till 04 på morgonen.
The Holy Grail
Louisville
Ölmecka i en gammal kyrka.
Någonstans att bo
The Brown hotel
Louisville
Det var inte här Wes Anderson spelade in The Grand Budapest Hotel, men jag är beredd på att ta gift på att han bodde här innan han skrev manuset.
Talbot Taverna
Bardstown
Japp, man kan bo här också.
Econo Lodge
Flera platser
På budgetalternativet Econo Lodge får du vad du betalar för, vilket inte är särskilt mycket.
Glöm inte att följa Nöjesguiden på Facebook.
